Märtsi Lokanen

Igår var det dags att ge sig på att brygga en Märzen/Oktoberfestöl.

Först lite kuriosa, så de som inte orkar läsa allt trycker på snabbspolningsknappen här…..

Jag har alltid hållit finska som mitt primära språk. Det är ett rätt svårt språk att lära sig, men har en massa finesser och böjelser vilket gör att när man väl behärskar finskan är det som gjort för Göteborgshumor och ordvitsar. Så namnet på ölen, Märtsi Lokanen, skulle kunna vara ett finskt pojknamn. Märzen kan man vrida till Märtsi och då fungerar det som ett förnamn. Lite som att kalla Jörgen för Jörtsi. Då googlade jag lite och såg att Märtsen/Mars faktiskt heter Märtsi på släktspråket estniska. Oktober är Lokakuu på finska. Loka betyder lera och kuu månad. Dvs en rätt så lerig månad. Då gör jag Loka till ett efternamn, det blir Lokanen. Efter åter igen lite googlande verkar det finnas några Leranssons i Finland. Kul att man kan köpa flaska Loka i Pressbyrån i Sverige. Även smaksatta varianter finns.

Receptet då? Jag har ingen erfarenhet av att brygga Märtsi/Lokakuu så jag efterlyste faktiskt recept i FB gruppen för hembrygging. Fick två förslag, en med 50% Vienna 45% Munich och 5% Caramunich 1. Det andra receptet, där jag fick även en bild på det färdiga ölet hade 55% pilsnermalt 34% Munichmalt och 11% Caramunich 3. Då jag hade lite Viennamalt hemma som hade legat på hyllan ett bra tag bestämde jag mig för en variant liknande den första. Hade dock inte tillräckligt så jag fick backa upp med lite pilsnermalt ändå.

En galen frisör som skulle bara snygga till håret lite i min iver att låta håret växa från Mika Häkkinen look till Mads Mikkelsen drog med en 3 mm trimmer dagen innan, så jag behövde verkligen brygga lite för att få annat att tänka på.

…..här kan ni sluta snabbspola

Själva bryggningen. Första receptet såg ut så här vad gäller malt (23 liter):

3 kg Viennamalt (Barke Weyermann)

2,7 kg Munchnermalt (Barke Weyermann)

0,3 kg Caramunich 1 (Weyermann)

Då jag saknade lite Wienermalt och ville trigga upp alkoholhalten lite fick det bli:

3 kg Munchnermalt

2 kg Viennamalt

1 kg Pilsnermalt (Weyermann)

0,3 kg Caramunich 1

I med lite Protafloc och mjölksyra.

60 minuters bittergiva blev 45 gram Hallertauer Mittelfruh

10 minutersgivan blev 20 gram av samma sort.

2,5 liters förkultur av två påsar WLP820 jäst. Meningen är att återanvända jästkakan till en Doppelbock. Doppelbocken har blivit lite av vårt signum, den ölen vi är mest stolta över. I regel kör vi WLP 833 så det blir kul att prova en annan jäst.

Martsi.jpg

Inte så mycket mer att orda om detta, mäskning 65C i 30 min, 72C i 30 min, 77C i 10 min. 90 min kok. 21 liter i Fermentasauriern, OG 1,062.

2019-06-15 Vi provade Märzen i förrgår. Det första som slog mig var doften. Den luktade som en öl ska lukta. Inget kaffe, körsbär eller citrus utan en maltig öldoft. Riktigt fint!! För att vara lagern var beskan lite låg som balanserades upp av den riktigt fina maltiga…just det…ölsmaken. En riktigt lyckad öl som knappast kommer att finnas kvar till Oktoberfestandet.

Glas.jpg

Passade även på och tog hand om jästen. Tanken var först att brygga en ny öl och hälla över jästkakan, men jag vill nog skörda jästen i burkar då det finns lite ideer om både Wienerlagar och, själklart, en Doppelbock.

picknick

Tömmer bort ölen från Fermentasaurien med hjälp av en sk picknick-kran.

bottensats

Bottensatsen med den dyrbara jästen.

sodastream

Sodastream-flaskan har samma gängor. Glöm inte att tryckavsäkra innan du tar ut flaskan, annars lär det bli kletigt.

Om ett par dagar är det dags att tvätta jästen och börja brygga en Wiener/Vienna-lager.

Belgian Lollipop 2019

Nu var det dags igen att brygga en favorit i repris. Humlegården hade ett informationsmail för ett drygt år sedan där man gjorde bland annat reklam för den amerikanska sirapen, D-45 och D-90 samt hade skapat ett recept för dessa, en Belgian Strong Ale. I brist på fantasi döpte jag min version av ölen för Belgian Lollipop.

När jag gick förbi Ölkompaniet för att tag sedan såg jag dessa sirappåsarna och kunde inte låta bli. Tanken hade varit att göra en stark belgare efter inspiration från en David Heath-video men samtidigt, varför inte köra något som man redan har bryggt och som blev riktigt god.

Förra årets Lollipop serverade jag från fat, men fyllde några Geuzeflaskor med min beergun-kopia. Min version av mottrycksfyllaren var lite för kort för Geuzeflaskor. Så, blir det lite tid tar jag undan några flaskor som jag flaskjäser istället. De blir nämligen riktigt snygga med kork och etikett.

Det var en rätt stressig dag med trädgårdsarbete, och jag låg lite back i SG under bryggningen. Den här gången grejade jag i trädgården och mätte densiteten emellanåt. När det närmade sig 1.088 slängde jag i aromhumlen, lät det koka en kvart och pumpade över till jästunna. Fick faktiskt fuska med ett par hundra gram spraymalt, det hade inte alls varit nödvändigt men idag var det sagt andra projekt som styrde schemat.

gf 2.jpg

Skulle haft i 1 kg puffat vete enligt receptet. Hade bara 800 gram hemma, så jag fyllde på med 200 gram vetemalt. De är inte samma sak, det vet jag, men ville få mängden malt att stämma. Bitterhumlen drog jag ner från 23 till 20 gram. Förkulturen av två påsar WLP 500 var på 2 liter.

Receptet som jag använde la jag upp här https://brew.grainfather.com/recipes/259737

Både Beersmith och Grainfather har en slags stilkarta där man ser hur nära man är sin stil som man brygger.

gf stil

Grainfather Recipe Tools

stil bs rätt.jpg

Beersmith 2

Underligt att det skiljer en del, i för sig hade inte Grainfather med risskalen i beräkningarna, men de verkar ändå inte spela någon roll. Hur som helst, det fick ändå koka upp till 1.088. Kanske är GF Recipe Tools mer realistisk för Grainfathern om man inte använder risskal, kokar längre, inte luckrar upp maltbädden under mäskning osv…dvs optimerat för bryggverket?

gf ute

Det var ändå trevligt att ha bryggverket utomhus medan man höll på med trädgården. Nu är det bara att vänta, den här borde fungera bra framför brasan utomhus när det blir åter lite kallare och regnigare.

 

 

Taina the Mothership

Taina har varit helt sålt av ölen ”Radio the Mothership” ett tag nu. Inte nog med att de har snygga etiketter och välsmakande öl, de har även lagt ut ingredienserna på nätet.

Radio The Mothership

Läste även någonstans att beskan låg på runt 100 IBU. Här blev det riktigt knepigt att designa ölen. Ska man tillsätta humle vid 60 minuter, och om ja, hur mycket i så fall? Ren logik skulle säga att någonstans runt 10 gram Citra borde räcka. Men, vi har lyckats bre med både Southern Passion och Barbe Rouge-humle när vi har bryggt våra ”Kontinuerliga Ipor” som boken Kreativ Ölbryggning nämner bryggsättet att tillsätta humle var femte minut. Dessa har fått runt 30 gram humle under de första tio minuterna och blivit kanonöl. Så, nu får det vara nog med att vara mesig, utan det är vinna eller förlora och 25 gram Citra vid 60 min i vår 12 litersbatch som gäller!!

Samtidigt som vi bryggde var vår Doppelbock klar för provsmak. Kanske inte den bästa ideen, då vi glömde ta bilder.

Men, eftersom vi använde oss av Maris Otter-malt hittade jag en fri bild a en Otter på nätet, den får duga den här gången:

13436

Jag testade de olika bryggprogrammen tidigare och gjorde en utläggning om beskan i just den här bryggningen som kan hittas här.

Namnlöst-5

Carafoam i Canada där CA Brewing kommer från, Carapils här hemma.

Fick lite lågt OG även här, 1,074 istället för 1,078 men det kanske är lika bra då den ska drickas under sommaren. 12 liter i hinken, återstår att se hur beskfilosofin stämmer.

Receptet ska gå att hitta här:

https://brew.grainfather.com/recipes/252866

Men som sagt detta recept har inte provats innan så jag tar inget ansvar för den, om ni ska testa den fundera över humlefördelningen ett par extra gång. Återkommer med provsmak om några dagar/veckor.

Ölen blev klar efter en vecka, fin färg och humlearom. Beskare än originalet, men inte för beskt för att vara en god Dipa/Iipa vilket jag var rädd för tidigare. Ska man komma närmare originalet kan man säkert flytta bitterhumlen till aromgivan istället.

Idaho 007 – Heipa var namnet

Igår var det dags för två småbatchar. Nu har vi två småfat så det blir förhoppningsvis fler småbatchar. Dessa är nämligen roliga att brygga då det går fortare att värma vattnet och man vågar experimentera mer. Det blir helt enkelt mindre som kan misslyckas.

Först ut var en Neipa där jag ville testa Idaho 7 – humlen. Den här gången tänkte jag låta det blandas med Citra och Mosaic. Blir det bra med Idahon brygger vi kanske en Dipa med endast Idaho lite längre fram, doften var i alla fall helt underbar. Så här beskrivs Idaho-humlen av Ölkompaniet: ”Ger tydlig tropisk frukt med ananas, persika och mango samt inslag av gran/citrus och lite kåda”.

Så här beskrivs däremot staten Idaho av Wikipedia:” …Amerikans delstat i regionen Pacific Northwest i USA. Delstatens största stad och huvudstad är Boise. Invånarna kallas ”Idahoans””.

I Idaho verkar det vara populärt med potatisodlingar så humlens namn kanske härstammar någon annanstans.

Har inte så mycket mer att orda om detta, så här var receptet:

Idaho

Salterna fick inte plats, ej heller mjölksyran i skärmdumpet. Lite kalciumklorid och sulfat, 2,5 ml mjölksyra för att hamna på 5,2 i pH. Lite låg OG, 1,066 istället för 1,071. Kan ha med malten att göra, krossade lite grovt den här gången. Den är ändå inom ramen för Neipa. Just det, jag kallar den för Heipa. Det vimlar av konstiga namn så det får bli HElgered Idahoan Pale Ale.

12 liter i hinken, först 18 C, sedan 20 i några dagar. Får inte allt plats i fatet flaskar vi resten.

Har inte provat brygga med endast Whirlpool/Torrhumling tidigare så det blir intressant att se vad detta kan bli. Funderar även på att torrhumla i flera steg, kör oftast allt samtidigt.

2019-04-28 Idag, två dagar efter bryggning, slängde jag i en tredjedel av torrhumlen. Har inte provat detta tidigare, efter ytterligare tre dagar fiskar jag upp humlepåsen, slänger i ytterligare en tredjedel och upprepar detta efter ytterligare tre dagar. Kör samma koncept med Taina the Mothership. Tidigare har jag inte brytt mig om detta, finns väl risk för oxidation antar jag. Humlepåsar har jag inte använt på säkert ett år, men nu knyter jag lite fiskelina (FB tips) runt påsen och firar upp den när det är dags att byta.Låter finurligt. Är fortfarande helt sålt av doften från Idaho-humlen.

Förresten, receptet finns här: https://brew.grainfather.com/recipes/255435

Har inte provat receptet innan så jag kan inte heller ta något ansvar över den, men kan fungera som inspiration om man är intresserad av Neipor…eller Heipor..eller vad de nu heter.

800px-Seal_of_Idaho.svg

2019-05-06 I lördags var det dags att prova både denna och Taina the Mothership. Vi har grannar som vi kallar för ”det unga paret”, fast de kanske inte är så unga vilket berättar lite om medelåldern här på Helgered. Hur som helst, de är väldigt duktiga vad gäller öl och brukar lämna uppriktig feedback. Vi hade bjudit de till oss på lördagen. Jag ville gärna få båda ölen klara till dess, dvs från start till klar öl på en vecka. Så, det blev två torrhumlingar istället för tre, och i fredags ställde jag jästunnorna i frysboxen och programmerade den till 0 grader. I lördags cyklade jag Göteborgsgirot på 140 km och under tiden blev ölen kall i frysen, och efter lite rullande (tvångskarbonering) var båda ölen klara till kvällen. Behövde lite kolhydrater efter nästan sju timmar på sadeln.

Vinnaren av dessa två öl blev denna med Idaho. Det går faktiskt att jämföra Neipa och Dipa, särskilt när humlen är så nära varandra, och båda hade ju en del alkohol. Men vinstmarginalen var inte stor. När vi sedan pratade om världens bästa backhoppare någonsin, Matti Nykänen,  kom jag på ideen att mixa dessa två öl fifty-sixty. Matti gick ju bort i vintras, så man har lyft upp hans berömda citat i tidningar. En gång frågade nån journalist om hans vinstchanser, och Matti svarade fifty-sixty på detta.

matti

Matti, mäkikotka

Så vi blandade Neipa och Dipa med 50%-60% i glasen, där får mattelärare lite att fundera över. Med liknande humle blev det en rätt god blandning. Fifty-Sixty.

Doppelbocken fick också beröm, vi börjar bli duktiga med våra dekoktioner nu.

Berliner Weisse – tidigare bryggningar

Tänkte köra igång bryggandet under veckan, men här kommer först ett tillbakablick på våra Berliner Weisse bryggningar.

Vi har haft bloggen i ett drygt år nu, och jag måste säga att det har varit ett lyft att blogga istället för att skriva i Facebook. På något sätt tänker man mer på vad man skriver, och i de flesta fall brukar jag använda riktig kamera istället för mobilen. Vi har visserligen vår FB-grupp kvar, Helgereds Hembryggeri 48:an, och de som vill får gärna gå med där. Håller den som sluten för skojs skull, har aldrig stängt ut någon. Innan bloggen gjorde vi lite tester med Berliner Weisse  (BW) som jag tänkte skriva om här. Sommar närmar sig, och dessa två sätten att brygga BW gör den drickbar till dess.

Först testade vi göra en mäsksurad BW, dvs ölet blev surad redan under mäskningen. Till vår hjälp hade vi två riktigt bra instruktioner, dels Eronssons bok ”Klona öl – brygg öl efter recept från svenska bryggerier” där receptet för Beerbliotekets ”Passion for Gingers”  finns med. Dels hade vår favorit youtube-bryggare, David Heath, gjort en mycket pedagogisk video om detta.

Mycket av metoden med surmäskning går ut på att ta väl hand om mäskningen, man mäskar och lakar som vanligt men kyler mäsken till 46 C och sänker pHn till 4,5. Vår ursprungs-pH var 6,9 så det gick åt hela 26 ml mjölksyra. Därefter släger man i lite okrossat malt i mäsken. På ytan finns nämligen lactobaciller som kommer igång och surar mäsken. Ett plastfolie håller bakterierna borta, jag sprutade även i lite CO2 i grainfathern ibland så inga andra baciller som Butyricum får fotfäste.

Efter 55 timmar hade vi hamnat på pH 3,5 och började koka. Det var lite snurrigt hur länge man skulle koka, i viss litteratur stod det en kvart, och annan en timme. Sen ska det i bara lite humle, IBU 10, men Beerbibliotekets recept hade mycket högre. Så, det blev en liten kompromiss, liten IBU och 30 min kok.

Ganska låg alkoholhalt, det brukar ju BW ha men hade kunnat koka lite till. Efter det här projektet köpte jag en dyrare pH-mätare, den som jag hade visade olika värden jämt så jag blev frusterat över detta. Antagligen hade vi kunnat sura mäsken ett par pinnar till. Dock inte för mycket, jästen ska leva i det också.

035 zum Teufel Berliner Weisse

Taina som sköter smaksättningarna delade ölen i tre dunkar med jäsrör och smaksatte med hallon, peach melba och vattenmelon.

BW i dunkar

Peach Melba var definitivt bäst och vattenmelonen sämst. Hallon var också bra, men vi hade även bryggt en hallonveteöl och hade fått i oss en massa hallonöl innan. Vattenmelon hade lite för klen smak men Peach Melba hamnade riktigt högt på vår lista.

peach melba

Vi la även undan ett par flaskor ”neutral” BW, hade tänkt göra en slags sirap till de att smaksätta med, men det blev aldrig av. Napoleon kallade BW för ”Champagnen från norr”, och den mår bra av att ha rikligt med kolsyra.

Det andra sättet som vi testade var att surmäska.

Då hade vi också två hjälpredor, dels, åter igen, Eronssons bok men nu hette den ”Kreativ ölbryggning” med lite udda tekniker. Dels fick vi lite tips av Daniel Gertmo, en hembryggare även han. Den här gången körde vi med andra ord med fokus på vörten under jäsningen. Av fyra förpackningar Proviva drev vi upp en Lactobacillus-odling som vi sedan tillsatte i jäshinken. Det fick bli en 12 litersbatch, lite som på prov.

proviva

Ganska enkelt maltschema, vi hade 50/50 vete/kornmalt, mäskning på 68 C i 60 min samt mashout, 75 C i 10 min. Proviva har jag för mig vi hade i ett dygn innan vi slängde i US-05 jästen. Läste någonstans att Dugges skulle köra med endast pilsnermalt och lagerjäst på sina suröl, men kommer inte ihåg källan längre. Vi körde på vårt sätt och blev nöjda. Fick högre alkoholhalt än med den första metoden, 4,5%. Dessutom smakade ölen lite surare vilket passade bra.

Taina gjorde två olika smaksättningar, en med granatäpple och svart vinbär, och den andra som vi kallade för Tropicher Sturm som blev definitivt vår bästa Berliner Weisse, en riktig vass konkurrent till Tropical Thunder.

00382 Tropischer Sturm 382

Båda projekten med BW var rätt roliga, vi skulle definitivt kunna brygga Berliner Weisse igen. Vilken metod skulle vi välja? Mäsksurning för att ta lite revansch för pH-mätaren och öka koket för att nudda 4% ?? Eller Vörtsurning, enkelt och riktigt bra metod som ger energi över till olika smaksättningar?? Det får framtiden visa…

Passar på och flikar in avslutningsvis med vår Hallonveteöl. Vanlig öl, ingen Berliner Weisse, men receptmässigt lik vår vörtmäskade variant, med liknande hallon/öl förhållande som mäsksurade Hallon-BWn. Om man gillar hallon och öl som är lite surt men inte lika påtagligt som BWn kan det vara ett alternativ att brygga.

0032 hallonvete

Beersmith möter Grainfather Recipe Tools

Vi har använt oss av bryggprogrammet Beersmith från nästan första början. Tycker att det är bra om man lär sig beräkna lite maltmängder, beskan och uppskatta jästbehovet i början. Då får man den grundläggande teorin med sig och kan använda bryggprogrammen som stöd.

Beersmith har en massa funktioner, bland annat kan man hålla koll på inventariet med den. Tyvärr har vi haft nån bugg så jag har aldrig lyckats skriva ut inventarielistan utan gått över till excel.

Hemma använder jag Beersmith (BS) i PCn, och är jag inte hemma har jag den som en app i min iphone. För att föra över recept till Grainfather (GF) Connect brukar jag spara recepten i PCn, bifoga filen i gmail och skicka till mig själv, öppna i min iphone med Grainfather Connect appen för att sedan kunna använda den i Grainfathern med blåtand. Finns säkert nåt enklare sätt för detta.

En dag upptäckte jag att recepten hade samlats i ett program som heter Grainfather Recipe Tools, dvs i mitt Grainfather konto. Så, när min GF connect app var överfyllt med gamla recept fick jag gå till GF Recipe Tools och radera dessa därifrån. Gissa om det blev gråa hår innan jag kom på detta!!! Nu verkar det åter gå radera recept via GF Connect, så jag antar att det var krångligt endast mellan nån appuppdatering. Sånt är livet, det var enklare med Commodore 64 och väggtelefon.

Nu till saken. Är i rörelse just nu så jag tänkte börja med att jämföra det som jag ser i min lilla iphone-skärm.

Ovan en skärmdump från BS-appen. Det är en öl som jag har skapat när jag har varit på resande fot, helt utan PC. Tänkte brygga den nästa vecka.

Ovan samma recept, gjort i GF. Att den inte finns som app gör att det är svårt att följa med vad man har skrivit ner, man ser bara ett par maltsorter utan att scrolla:

Så överblicket lämnar lite kvar att önska om man inte har tillgång till dator. Utan mitt vetskap hade recepten gjorda i BS transporterats till GF Recipe Tools (antagligen när man överför receptet till Grainfathern) så jag lämnade kvar och låste upp några av våra senaste bryggningar om någon vill testa:

Såg även att GFs recept visar högre beska, IBU, då den räknar upp beskan i våra planerade Whirlpool för Mothership-klonen med över 30 IBU trots att vi tänker hålla ett lägre temperatur.

Första intrycket är helt ok, självklart har BS mera funktioner, men dessa använder jag inte till vardags. Jästmängden kollade jag upp med mr. Malty innan den började strejka. Efter det har jag inte brytt mig så mycket om att räkna jäst utan har mest kört på känsla och erfarenhet. Inventariefunktionen skrev jag om redan, så det skulle inte finnas några hinder att gå över helt till GF. Återkommer när jag kan jämföra dessa två med en PC. Just nu en liten, liten fördel BS då appen ger ett bättre överblick.

Glömde nämna en liten men irriterande sak med BS-appen. Stänger jag receptet utan att ha sparat blir inte ändringarna automatiskt sparade utan försvinner.

2019-04-27 Igår hade jag möjligheten att jämföra programmen lite när det var dags att brygga en som jag hoppas ska likna Radio the Mothership lite. Appar använder jag ju bara på löpande fot, så det var kul att sätta sig med Beersmith 2 (appen är BS3) och justera lite saker o ting.

Nedan urklippet ur första sidan, Beersmith:

Mothership BS.jpg

Hela receptet finns här: Mothership BS

Grainfather liknande sida ser faktiskt snyggare ut och har tagit hänsyn till att sockret tillsätts senare:

Mothership GF

..och pdf:n finns här: Mothership GF

Beräkningarna är nästan lika, BS 2 har en bitterhet, IBU på 116,6 och GF 114,1. Men, jag överförde receptet från BS 3 appen till BS 2 (PC) via deras molntjänst, och BS 3 appen gav en bitterhet på 92 IBU som jag siktade på!!! Hur kan det skilja plötsligt så mycket? Well, innan whirlpool-humlen ligger beskan på 81,2 IBU men original Mothership ska ju ha en beska på 100 IBU enligt bryggeriet så whirlpoolbeskan kan man ta med en nypa salt. Så det kanske blir runt 100 IBU ändå. Jag rekommenderar ändå definitivt att man dubbelkollar sina mätvärden när man använder olika versioner av BS och överför recept mellan dessa.

Vad ska man ha för slutsatser…lite orättvist att jämföra kanske, Grainfather Recipe Tools kommer till sin rätt när man har skaffat ett bryggverk (Grainfather) och vill komma igång med att brygga recept. Den saknar lite finesser som är inte så noga i början, ingen jästkalkylator och den är optimerat för Grainfathern. Däremot är det snyggt, har en del färdiga recept och man kan hämta recepten till Grainfathern utan omvägar. Alla ingredienser hittades, de var dock rätt vanliga.

Det jag gillar i Beersmith är möjligheten att se var man hamnar i den ölstilen som man brygger:

stil

(Förargligt att jag inte kollade upp IBUn i PC-versionen)

 

 

Helgerator – das Doppelbock

Då var det dags för vårt fjärde Doppelbock, batch nummer 72. Ingen höjdare att brygga när man är förkylt, men det borde gå.

Jag tänkte börja med en himla tjatande om jästen, blir ni sömniga, hoppa gärna över:

Problemet med att brygga alkoholstarka lager är ju jästmängden. En vanlig 20 liters batch IPA kräver ungefär en påse torrjäst, lager det dubbla. Ska vi dessutom köra med en alkoholhat runt 8-11 och flytande jäst blir det genast lite dyrare. Om man inte gör som vi gjorde sist när vi bryggde doppelbock och använde en enkelbock som förkultur. Många menar på att torrjästen W37/70 fungerar minst lika bra som de flesta vanliga flytande lagerjästerna, och det gör det säkert. Men, ibland är finessen med hembryggning just möjligheten att lyxa till det lite och använda flytande jäst. Med facit i hand skulle vi ha tagit vara på jästen från den förra bryggningen, men å andra sidan var det ett tag sedan och jag vet inte hur längre den håller i kylen. Gustaf Lindh bloggade lite om att förvara jäst i frysen, men det känns lite osäkert om man kan lyckas med detta.

Så, det var bara att krypa till korset (eller köra till Ölkompaniet) och köpa nytt jäst. Nu hinner vi inte brygga en enkelbock vars slurry kunde användas till Doppelbocken, utan vi får helt enkelt köpa en del jäst. Min Mr.Malty-app fungerar inte just nu, den vill bara skriva in en massa emojjis istället för text, så jag snabbcheckar lite snabbt med Brewers Friends kalkylator. Tre paket borde räcka, eller vara till gränsen om man gör två förkulturer. Boken Yeast förespråkar att varje förkultur ska vara 10 gånger större än den förra. Här tänker jag gå mot boken och göra förkultur #1 på en liter, därefter en förkultur #2 på tre liter. Jag har några favoritböcker, bloggar och youtube-kanaler som jag följer. En blogg som jag gillar väldigt mycket är Fabrikör Ekstedts betraktelser, då den skiljer sig en del från mängden, oftast i positiv bemärkelse. Många av hans betraktelser har någon form av teoretiskt grund (eller sunt förnuft) att hänvisa till, samtidigt som, i det här fallet, känns det rätt onödigt att räkna på antalet jästceller. Jag vet, att vid tidigare bryggningar har tre påsar jäst med förkulturer räckt till 20 liter starklager, och skulle egentligen kunna prova ifall det räcker med två påsar då jag tycker att ren erfarenhet av mina små 20 liters Grainfather batchar borde vara pålitligare än räknare. Dock ger de en fingervisning så man inte är helt ute med sina beräkningar.

En annan sak som är intressant med alkoholstarka öl är förjäsbarheten, attenuation. Attenuation säger hur mycket av sockret har jäst ut. Den berättar även för mig hur långt ner jag kommer att hamna med min Final Gravity (FG). WLP 833 har en förjäsbarhet på 70-76%. Om vi nu under den här bryggningen skulle hamna väldigt högt, tex 1,098 som Original Gravity (OG) kan vi räkna ut spannet där vi bör hamna med vår FG genom:

FG = OG – (OG x Förjäsbarheten %)  dvs

98-(98 x 0,7)=29,4 Ö dvs 1,029 samt 98-(98 x 0,76) = 23,5 dvs 1,0235

Är det nån vits med detta Njaa, den förklarar att väldigt starka öl kommer att ha en del socker kvar jämfört med tex vissa Saison-jäster. Så man ska inte få panik om Doppelbocken har en FG på 1,025 fast de flesta Ipor och Apor har mycket lägre värden i receptböcker. det förklarar också varför man får gå över till destillering om man ska upp i drycker med höga alkoholhalter. Jag har nämnt Eisbock tidigare där man kan nå ett högre alkoholhalt genom att låta vattnet frysa och plocka bort en del av det som blir is. Men vi håller oss inom stilen för Doppelbock.

och nu när jästkapitlet är avklarat och färdigtjatat är det dags att titta lite på resten av ingredienserna. Första bryggningarna gjorde vi med 70% Munchner, 20% Wiener och 10% cara-aroma, allt enligt Eronssons utmärkta ölbryggarbok. Med hans maltschema får man en alldeles fantastisk Doppelbok, förra gången provade vi dock med andra specialmalt:

gamla schemat.jpg

Sist stod det lite felaktigt, det var jäst från ”Slurry”, inte 3 påsar som den här gången. Nu tycker man kanske inte att man ska snåla med humle, och definitivt inte med malt som är rätt billigt, men eftersom vi inte har Perle hemma får det blir Mitterfruh istället. Dock får man justera mängden efter alfavärdet så det går åt lite mer humle den här gången. Caramunich III har vi inte heller så det räcker, detta kompenserar i med lite Caramunich II:

nya schemat

Då hamnar vi rätt nära den som vi bryggde sist. All malt är från Weyermann, Barke Pilsner och Munchnermalt.

carafa.jpg

Vi kör exakt samma dubbeldekoktionsschema som sist, dvs:

Först en proteinrast, ca 15 min vid 55C.

Beta amylase: Mäska allting tillsammans i 25 minuter vid 62 grader. Ta därefter ut en tjock dekoktion på 7-8 liter. Värm detta långsamt till 71 grader och håll så i en kvart. Öka därefter långsamt (under 20 min) temperaturen till 100 grader och håll så i en kvart. Häll tillbaka dekoktionen och höj allting till 70 grader.

Alfa amylase: Håll allting i 35 minuter vid 70 grader. Ta sedan ut en tunn dekoktion på 7-8 liter. Höj dekoktionen långsamt (under 20 min) till 100 grader och håll så i 10 minuter.

Utmäskning, 10-15 minuter vid 75 grader.

doppelbockdiagram

Schemat ovan är från en tidigare bryggning, stämmer väl inte till 100%, proteinrasten saknas, men visar båda dekoktionerna. Varför dekoktion, och varför proteinrast?

caramunch.jpg

Med maltmängden som behövs till en doppelbock får vi aldrig fyllt ett corneliusfat med vår Grainfather om vi inte dubbelmäskar eller slänger i en massa spraymalt. Istället för att dubbelmäska är det trevligt att göra en dekoktion, som man har rent historiskt gjort med den här typen av öl.

malt

Så, när en tredjedel puttrar på spisen kommer resten av malten blandas och mäskas fint i bryggverket under tiden. Proteinrast skippar de flesta och tycker att det inte hjälper till skummet. Det låter jag vara osagt, men under de femton minuterna som bryggverket ligger på 55 C har jag gott om tid att justera pHn, röra om i mäsken, se så allting fungerar och ta fram kastrullen för dekoktion. Men andra ord använder vi inte dekoktion eller proteinrast så mycket till deras primära syfte, utan har skapat egna behov av dessa två.

dekok

Efter sista dekoktionen märkte vi att malten hade packat sig väldigt hårt i botten av maltröret. Så, det var bara att svänga som en galning med mäskrodret så en massa klet flög runt i garaget, och slänga i ett par hekton risskal för att luckra upp maltbädden. Risskalen hjälpte, lakningen gick rätt bra – tömde lakvattenvärmaren på 25 minuter, och efter en ytterligare kvart var det färdiglakat.

Den här gången behöll vi refraktometer i köket istället för det rätt så kalla garaget, samt kalibrerade den innan varje mätning. Vi brukar ju få rätt låga värden i början för att sedan komma upp till rätt OG precis innan den beräknade tiden är klar. Så själva mätaren kunde vara en felkällä. Oftast låter vi bli att mäta så mycken, men jag upptäckte att vi hade varit flitiga i höst. Så mätningarna skulle ske vid samma tidpunkt för att jämföras.

Namnlöst-1.jpg

Självklart händer det lite dramatik vid varje bryggning. Nu hade jag stått i garaget hela dagen, men gick in för att värma mig sista halvtimmen. Under tiden hade överströmsskyddet på sladdvindan löst ut, och vörten börjat kallna. Så, nu gick det inte att följa detta hela vägen då jag inte vet aktuella koktiden, utan får prova detta en annan gång. Men, det viktigaste – OGn hamnade på 1,088 vilket var målet. Hydrometern visade också 1,088. Med detta hoppas vi hamna på en ABV lite över 8%. Vi brukar få det ganska nära, så det finns inget stort behov med mätningar och jämförelser, men vad ska man annars göra under bryggdagen.

ferm

Den här gången kör vi Doppelbocken i Fermentasauriern, det är ju en lager, så varför inte prova på att jäsa under tryck. Vi ska även ta hand om jästen, fast med det gamla hederliga sättet, absolut inte under tryck – då blir det för mycket att städa.