Berliner Weisse – tidigare bryggningar

Tänkte köra igång bryggandet under veckan, men här kommer först ett tillbakablick på våra Berliner Weisse bryggningar.

Vi har haft bloggen i ett drygt år nu, och jag måste säga att det har varit ett lyft att blogga istället för att skriva i Facebook. På något sätt tänker man mer på vad man skriver, och i de flesta fall brukar jag använda riktig kamera istället för mobilen. Vi har visserligen vår FB-grupp kvar, Helgereds Hembryggeri 48:an, och de som vill får gärna gå med där. Håller den som sluten för skojs skull, har aldrig stängt ut någon. Innan bloggen gjorde vi lite tester med Berliner Weisse  (BW) som jag tänkte skriva om här. Sommar närmar sig, och dessa två sätten att brygga BW gör den drickbar till dess.

Först testade vi göra en mäsksurad BW, dvs ölet blev surad redan under mäskningen. Till vår hjälp hade vi två riktigt bra instruktioner, dels Eronssons bok ”Klona öl – brygg öl efter recept från svenska bryggerier” där receptet för Beerbliotekets ”Passion for Gingers”  finns med. Dels hade vår favorit youtube-bryggare, David Heath, gjort en mycket pedagogisk video om detta.

Mycket av metoden med surmäskning går ut på att ta väl hand om mäskningen, man mäskar och lakar som vanligt men kyler mäsken till 46 C och sänker pHn till 4,5. Vår ursprungs-pH var 6,9 så det gick åt hela 26 ml mjölksyra. Därefter släger man i lite okrossat malt i mäsken. På ytan finns nämligen lactobaciller som kommer igång och surar mäsken. Ett plastfolie håller bakterierna borta, jag sprutade även i lite CO2 i grainfathern ibland så inga andra baciller som Butyricum får fotfäste.

Efter 55 timmar hade vi hamnat på pH 3,5 och började koka. Det var lite snurrigt hur länge man skulle koka, i viss litteratur stod det en kvart, och annan en timme. Sen ska det i bara lite humle, IBU 10, men Beerbibliotekets recept hade mycket högre. Så, det blev en liten kompromiss, liten IBU och 30 min kok.

Ganska låg alkoholhalt, det brukar ju BW ha men hade kunnat koka lite till. Efter det här projektet köpte jag en dyrare pH-mätare, den som jag hade visade olika värden jämt så jag blev frusterat över detta. Antagligen hade vi kunnat sura mäsken ett par pinnar till. Dock inte för mycket, jästen ska leva i det också.

035 zum Teufel Berliner Weisse

Taina som sköter smaksättningarna delade ölen i tre dunkar med jäsrör och smaksatte med hallon, peach melba och vattenmelon.

BW i dunkar

Peach Melba var definitivt bäst och vattenmelonen sämst. Hallon var också bra, men vi hade även bryggt en hallonveteöl och hade fått i oss en massa hallonöl innan. Vattenmelon hade lite för klen smak men Peach Melba hamnade riktigt högt på vår lista.

peach melba

Vi la även undan ett par flaskor ”neutral” BW, hade tänkt göra en slags sirap till de att smaksätta med, men det blev aldrig av. Napoleon kallade BW för ”Champagnen från norr”, och den mår bra av att ha rikligt med kolsyra.

Det andra sättet som vi testade var att surmäska.

Då hade vi också två hjälpredor, dels, åter igen, Eronssons bok men nu hette den ”Kreativ ölbryggning” med lite udda tekniker. Dels fick vi lite tips av Daniel Gertmo, en hembryggare även han. Den här gången körde vi med andra ord med fokus på vörten under jäsningen. Av fyra förpackningar Proviva drev vi upp en Lactobacillus-odling som vi sedan tillsatte i jäshinken. Det fick bli en 12 litersbatch, lite som på prov.

proviva

Ganska enkelt maltschema, vi hade 50/50 vete/kornmalt, mäskning på 68 C i 60 min samt mashout, 75 C i 10 min. Proviva har jag för mig vi hade i ett dygn innan vi slängde i US-05 jästen. Läste någonstans att Dugges skulle köra med endast pilsnermalt och lagerjäst på sina suröl, men kommer inte ihåg källan längre. Vi körde på vårt sätt och blev nöjda. Fick högre alkoholhalt än med den första metoden, 4,5%. Dessutom smakade ölen lite surare vilket passade bra.

Taina gjorde två olika smaksättningar, en med granatäpple och svart vinbär, och den andra som vi kallade för Tropicher Sturm som blev definitivt vår bästa Berliner Weisse, en riktig vass konkurrent till Tropical Thunder.

00382 Tropischer Sturm 382

Båda projekten med BW var rätt roliga, vi skulle definitivt kunna brygga Berliner Weisse igen. Vilken metod skulle vi välja? Mäsksurning för att ta lite revansch för pH-mätaren och öka koket för att nudda 4% ?? Eller Vörtsurning, enkelt och riktigt bra metod som ger energi över till olika smaksättningar?? Det får framtiden visa…

Passar på och flikar in avslutningsvis med vår Hallonveteöl. Vanlig öl, ingen Berliner Weisse, men receptmässigt lik vår vörtmäskade variant, med liknande hallon/öl förhållande som mäsksurade Hallon-BWn. Om man gillar hallon och öl som är lite surt men inte lika påtagligt som BWn kan det vara ett alternativ att brygga.

0032 hallonvete

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s