Hello Idaho!!

Dags för batch #79. En av de första böckerna som vi köpte var Svensson & Erikssons Kreativ ölbryggning. En rätt så rolig bok om man är ute efter att testa lite olika recept och ideer. Ett recept som de hade hette ”Kontinuerlig Ipa”, vilket innebär att man tillsätter humle med fem minuter mellanrum. Då lyfter man upp humlekaraktören. Så, våra första bryggningar med den här metoden gjordes med Southern Passion humle, en Sydafrikansk humle med passionsfruktsarom. Vi kallade ölen Hello Africa och de blev helt fantastiska!!

015 Hello Africa barcode.jpg

Det var något med EU som gjorde att man slutade ta in Sydafrikanskt humle, men det gick fortfarande att köpa i Norge ett tag till. Numera har ett större koncern tagit över plantagen och producerar humle endast för eget bruk. Skäms!! Vi provade humla kontinuerligt även med en annan humlesort, nämligen Barbe Rouge.

023 Rödskägg

Så, Barbe Rouge-ölen döpte vi till Kapten Rödskägg. I början smakade inte ölen något speciellt, men efter en månad blev den faktiskt riktigt god. Brukar inte vara så med humliga öl, de brukar vara bäst direkt efter bryggning, men här blev det tvärtom.

Så idag humlar vi på med vår Idaho 007-humle. Lite osäkert hur resultatet blir, kanske nån högalfa-humle från Nya Zeeland hade fungerat bättre, men eftersom boken har varit en inspirationskälla för oss just med galna ideer känns det som rätt att våga prova på lite. Återkommer med resultat lite längre fram.

48 Hello Idaho 78

Förresten, såg att Grainfather har hoppat på ”Kontinuerliga förbättringar”-trenden som innebär att de uppdaterar appen och GF Recipe-tools hej vilt. Tråkigt, när man har vänjt sig vid dessa, nu får man lära sig hitta bland en massa skit igen. Antagligen blir det an massa uppdateringar också. Istället för att släppa ett väl utprovat version en gång för alla brukar man ju hitta lite buggar och kalla det för förbättringar.

GF.jpg

Ok, så här ser det ut idag, undrar hur det kommer att se ut imorgon. Gör hemsidan personligare med bild, mina egna recept, färdiga recept som GF haft några år nu och i sista raden nån nörd med IPA-glas och skägg, Jag säger inte så mycket, har Beersmith att falla tillbaka på, men skit att det har ändrat utseendet på appen till GFn också. Den har ju varit till för att styra bryggverket, nu är den fullproppat med massa onödigt vetande så det går knappt att hitta där längre.

Snabb-Galaxy-Heipa-Neipa

Vitsen med ett hobby är att man ska kunna njuta av det, och utöva det i lugn och ro. Då känns det inte som ett jobb. Nu har jag flera hobbies och en av dem är cykling. Så, idag tog jag och Taina bilen till Sjötorp, ett litet samhälle nära Mariestad där slussarna mellan Vänern och Vättern börjar. Så cyklade vi bilfria grusvägar till Tåtorp och tillbaka, ca 75km i lugn tempo. På kvällen märkte jag att vi ligger lite efter med våra bryggplaner, så det var bara att sätta igång. Taina krossade malten och jag fixade kemin till vår nästa NEIPA. Maltschemat är exakt samma som på Idaho 007 – Heipa var namnet

Det som skiljer är humlen och jästen. Humleschemat blir följande:

Steep/Whirlpool 20 min:

60 g Galaxy

35 g Cascade

35 g Nelson Sauvignon

Torrhumlingen blir:

65 g Galaxy

25 g Nelson

Har inte testat galaxy och Nelson ihop tidigare, blir spännande att se var det blir för något. Hade beställt Lallemands New England IPA jäst, men den hade inte kommit. Så, jag ersätter S-04 med WLP 066 London Fog Ale Yeast.

Sista tiden har vi tagit vara på jästen, så denna ska vi också skörda.

Nu blev det inte så mycket skrivet, det var trots allt 6 timmar bilkörning och 4 timmar cykling idag.

Märtsi Lokanen

Igår var det dags att ge sig på att brygga en Märzen/Oktoberfestöl.

Först lite kuriosa, så de som inte orkar läsa allt trycker på snabbspolningsknappen här…..

Jag har alltid hållit finska som mitt primära språk. Det är ett rätt svårt språk att lära sig, men har en massa finesser och böjelser vilket gör att när man väl behärskar finskan är det som gjort för Göteborgshumor och ordvitsar. Så namnet på ölen, Märtsi Lokanen, skulle kunna vara ett finskt pojknamn. Märzen kan man vrida till Märtsi och då fungerar det som ett förnamn. Lite som att kalla Jörgen för Jörtsi. Då googlade jag lite och såg att Märtsen/Mars faktiskt heter Märtsi på släktspråket estniska. Oktober är Lokakuu på finska. Loka betyder lera och kuu månad. Dvs en rätt så lerig månad. Då gör jag Loka till ett efternamn, det blir Lokanen. Efter åter igen lite googlande verkar det finnas några Leranssons i Finland. Kul att man kan köpa flaska Loka i Pressbyrån i Sverige. Även smaksatta varianter finns.

Receptet då? Jag har ingen erfarenhet av att brygga Märtsi/Lokakuu så jag efterlyste faktiskt recept i FB gruppen för hembrygging. Fick två förslag, en med 50% Vienna 45% Munich och 5% Caramunich 1. Det andra receptet, där jag fick även en bild på det färdiga ölet hade 55% pilsnermalt 34% Munichmalt och 11% Caramunich 3. Då jag hade lite Viennamalt hemma som hade legat på hyllan ett bra tag bestämde jag mig för en variant liknande den första. Hade dock inte tillräckligt så jag fick backa upp med lite pilsnermalt ändå.

En galen frisör som skulle bara snygga till håret lite i min iver att låta håret växa från Mika Häkkinen look till Mads Mikkelsen drog med en 3 mm trimmer dagen innan, så jag behövde verkligen brygga lite för att få annat att tänka på.

…..här kan ni sluta snabbspola

Själva bryggningen. Första receptet såg ut så här vad gäller malt (23 liter):

3 kg Viennamalt (Barke Weyermann)

2,7 kg Munchnermalt (Barke Weyermann)

0,3 kg Caramunich 1 (Weyermann)

Då jag saknade lite Wienermalt och ville trigga upp alkoholhalten lite fick det bli:

3 kg Munchnermalt

2 kg Viennamalt

1 kg Pilsnermalt (Weyermann)

0,3 kg Caramunich 1

I med lite Protafloc och mjölksyra.

60 minuters bittergiva blev 45 gram Hallertauer Mittelfruh

10 minutersgivan blev 20 gram av samma sort.

2,5 liters förkultur av två påsar WLP820 jäst. Meningen är att återanvända jästkakan till en Doppelbock. Doppelbocken har blivit lite av vårt signum, den ölen vi är mest stolta över. I regel kör vi WLP 833 så det blir kul att prova en annan jäst.

Martsi.jpg

Inte så mycket mer att orda om detta, mäskning 65C i 30 min, 72C i 30 min, 77C i 10 min. 90 min kok. 21 liter i Fermentasauriern, OG 1,062.

2019-06-15 Vi provade Märzen i förrgår. Det första som slog mig var doften. Den luktade som en öl ska lukta. Inget kaffe, körsbär eller citrus utan en maltig öldoft. Riktigt fint!! För att vara lagern var beskan lite låg som balanserades upp av den riktigt fina maltiga…just det…ölsmaken. En riktigt lyckad öl som knappast kommer att finnas kvar till Oktoberfestandet.

Glas.jpg

Passade även på och tog hand om jästen. Tanken var först att brygga en ny öl och hälla över jästkakan, men jag vill nog skörda jästen i burkar då det finns lite ideer om både Wienerlagar och, själklart, en Doppelbock.

picknick

Tömmer bort ölen från Fermentasaurien med hjälp av en sk picknick-kran.

bottensats

Bottensatsen med den dyrbara jästen.

sodastream

Sodastream-flaskan har samma gängor. Glöm inte att tryckavsäkra innan du tar ut flaskan, annars lär det bli kletigt.

Om ett par dagar är det dags att tvätta jästen och börja brygga en Wiener/Vienna-lager.

Belgian Lollipop 2019

Nu var det dags igen att brygga en favorit i repris. Humlegården hade ett informationsmail för ett drygt år sedan där man gjorde bland annat reklam för den amerikanska sirapen, D-45 och D-90 samt hade skapat ett recept för dessa, en Belgian Strong Ale. I brist på fantasi döpte jag min version av ölen för Belgian Lollipop.

När jag gick förbi Ölkompaniet för att tag sedan såg jag dessa sirappåsarna och kunde inte låta bli. Tanken hade varit att göra en stark belgare efter inspiration från en David Heath-video men samtidigt, varför inte köra något som man redan har bryggt och som blev riktigt god.

Förra årets Lollipop serverade jag från fat, men fyllde några Geuzeflaskor med min beergun-kopia. Min version av mottrycksfyllaren var lite för kort för Geuzeflaskor. Så, blir det lite tid tar jag undan några flaskor som jag flaskjäser istället. De blir nämligen riktigt snygga med kork och etikett.

Det var en rätt stressig dag med trädgårdsarbete, och jag låg lite back i SG under bryggningen. Den här gången grejade jag i trädgården och mätte densiteten emellanåt. När det närmade sig 1.088 slängde jag i aromhumlen, lät det koka en kvart och pumpade över till jästunna. Fick faktiskt fuska med ett par hundra gram spraymalt, det hade inte alls varit nödvändigt men idag var det sagt andra projekt som styrde schemat.

gf 2.jpg

Skulle haft i 1 kg puffat vete enligt receptet. Hade bara 800 gram hemma, så jag fyllde på med 200 gram vetemalt. De är inte samma sak, det vet jag, men ville få mängden malt att stämma. Bitterhumlen drog jag ner från 23 till 20 gram. Förkulturen av två påsar WLP 500 var på 2 liter.

Receptet som jag använde la jag upp här https://brew.grainfather.com/recipes/259737

Både Beersmith och Grainfather har en slags stilkarta där man ser hur nära man är sin stil som man brygger.

gf stil

Grainfather Recipe Tools

stil bs rätt.jpg

Beersmith 2

Underligt att det skiljer en del, i för sig hade inte Grainfather med risskalen i beräkningarna, men de verkar ändå inte spela någon roll. Hur som helst, det fick ändå koka upp till 1.088. Kanske är GF Recipe Tools mer realistisk för Grainfathern om man inte använder risskal, kokar längre, inte luckrar upp maltbädden under mäskning osv…dvs optimerat för bryggverket?

gf ute

Det var ändå trevligt att ha bryggverket utomhus medan man höll på med trädgården. Nu är det bara att vänta, den här borde fungera bra framför brasan utomhus när det blir åter lite kallare och regnigare.

 

 

Taina the Mothership

Taina har varit helt sålt av ölen ”Radio the Mothership” ett tag nu. Inte nog med att de har snygga etiketter och välsmakande öl, de har även lagt ut ingredienserna på nätet.

Radio The Mothership

Läste även någonstans att beskan låg på runt 100 IBU. Här blev det riktigt knepigt att designa ölen. Ska man tillsätta humle vid 60 minuter, och om ja, hur mycket i så fall? Ren logik skulle säga att någonstans runt 10 gram Citra borde räcka. Men, vi har lyckats bre med både Southern Passion och Barbe Rouge-humle när vi har bryggt våra ”Kontinuerliga Ipor” som boken Kreativ Ölbryggning nämner bryggsättet att tillsätta humle var femte minut. Dessa har fått runt 30 gram humle under de första tio minuterna och blivit kanonöl. Så, nu får det vara nog med att vara mesig, utan det är vinna eller förlora och 25 gram Citra vid 60 min i vår 12 litersbatch som gäller!!

Samtidigt som vi bryggde var vår Doppelbock klar för provsmak. Kanske inte den bästa ideen, då vi glömde ta bilder.

Men, eftersom vi använde oss av Maris Otter-malt hittade jag en fri bild a en Otter på nätet, den får duga den här gången:

13436

Jag testade de olika bryggprogrammen tidigare och gjorde en utläggning om beskan i just den här bryggningen som kan hittas här.

Namnlöst-5

Carafoam i Canada där CA Brewing kommer från, Carapils här hemma.

Fick lite lågt OG även här, 1,074 istället för 1,078 men det kanske är lika bra då den ska drickas under sommaren. 12 liter i hinken, återstår att se hur beskfilosofin stämmer.

Receptet ska gå att hitta här:

https://brew.grainfather.com/recipes/252866

Men som sagt detta recept har inte provats innan så jag tar inget ansvar för den, om ni ska testa den fundera över humlefördelningen ett par extra gång. Återkommer med provsmak om några dagar/veckor.

Ölen blev klar efter en vecka, fin färg och humlearom. Beskare än originalet, men inte för beskt för att vara en god Dipa/Iipa vilket jag var rädd för tidigare. Ska man komma närmare originalet kan man säkert flytta bitterhumlen till aromgivan istället.

Idaho 007 – Heipa var namnet

Igår var det dags för två småbatchar. Nu har vi två småfat så det blir förhoppningsvis fler småbatchar. Dessa är nämligen roliga att brygga då det går fortare att värma vattnet och man vågar experimentera mer. Det blir helt enkelt mindre som kan misslyckas.

Först ut var en Neipa där jag ville testa Idaho 7 – humlen. Den här gången tänkte jag låta det blandas med Citra och Mosaic. Blir det bra med Idahon brygger vi kanske en Dipa med endast Idaho lite längre fram, doften var i alla fall helt underbar. Så här beskrivs Idaho-humlen av Ölkompaniet: ”Ger tydlig tropisk frukt med ananas, persika och mango samt inslag av gran/citrus och lite kåda”.

Så här beskrivs däremot staten Idaho av Wikipedia:” …Amerikans delstat i regionen Pacific Northwest i USA. Delstatens största stad och huvudstad är Boise. Invånarna kallas ”Idahoans””.

I Idaho verkar det vara populärt med potatisodlingar så humlens namn kanske härstammar någon annanstans.

Har inte så mycket mer att orda om detta, så här var receptet:

Idaho

Salterna fick inte plats, ej heller mjölksyran i skärmdumpet. Lite kalciumklorid och sulfat, 2,5 ml mjölksyra för att hamna på 5,2 i pH. Lite låg OG, 1,066 istället för 1,071. Kan ha med malten att göra, krossade lite grovt den här gången. Den är ändå inom ramen för Neipa. Just det, jag kallar den för Heipa. Det vimlar av konstiga namn så det får bli HElgered Idahoan Pale Ale.

12 liter i hinken, först 18 C, sedan 20 i några dagar. Får inte allt plats i fatet flaskar vi resten.

Har inte provat brygga med endast Whirlpool/Torrhumling tidigare så det blir intressant att se vad detta kan bli. Funderar även på att torrhumla i flera steg, kör oftast allt samtidigt.

2019-04-28 Idag, två dagar efter bryggning, slängde jag i en tredjedel av torrhumlen. Har inte provat detta tidigare, efter ytterligare tre dagar fiskar jag upp humlepåsen, slänger i ytterligare en tredjedel och upprepar detta efter ytterligare tre dagar. Kör samma koncept med Taina the Mothership. Tidigare har jag inte brytt mig om detta, finns väl risk för oxidation antar jag. Humlepåsar har jag inte använt på säkert ett år, men nu knyter jag lite fiskelina (FB tips) runt påsen och firar upp den när det är dags att byta.Låter finurligt. Är fortfarande helt sålt av doften från Idaho-humlen.

Förresten, receptet finns här: https://brew.grainfather.com/recipes/255435

Har inte provat receptet innan så jag kan inte heller ta något ansvar över den, men kan fungera som inspiration om man är intresserad av Neipor…eller Heipor..eller vad de nu heter.

800px-Seal_of_Idaho.svg

2019-05-06 I lördags var det dags att prova både denna och Taina the Mothership. Vi har grannar som vi kallar för ”det unga paret”, fast de kanske inte är så unga vilket berättar lite om medelåldern här på Helgered. Hur som helst, de är väldigt duktiga vad gäller öl och brukar lämna uppriktig feedback. Vi hade bjudit de till oss på lördagen. Jag ville gärna få båda ölen klara till dess, dvs från start till klar öl på en vecka. Så, det blev två torrhumlingar istället för tre, och i fredags ställde jag jästunnorna i frysboxen och programmerade den till 0 grader. I lördags cyklade jag Göteborgsgirot på 140 km och under tiden blev ölen kall i frysen, och efter lite rullande (tvångskarbonering) var båda ölen klara till kvällen. Behövde lite kolhydrater efter nästan sju timmar på sadeln.

Vinnaren av dessa två öl blev denna med Idaho. Det går faktiskt att jämföra Neipa och Dipa, särskilt när humlen är så nära varandra, och båda hade ju en del alkohol. Men vinstmarginalen var inte stor. När vi sedan pratade om världens bästa backhoppare någonsin, Matti Nykänen,  kom jag på ideen att mixa dessa två öl fifty-sixty. Matti gick ju bort i vintras, så man har lyft upp hans berömda citat i tidningar. En gång frågade nån journalist om hans vinstchanser, och Matti svarade fifty-sixty på detta.

matti

Matti, mäkikotka

Så vi blandade Neipa och Dipa med 50%-60% i glasen, där får mattelärare lite att fundera över. Med liknande humle blev det en rätt god blandning. Fifty-Sixty.

Doppelbocken fick också beröm, vi börjar bli duktiga med våra dekoktioner nu.

Berliner Weisse – tidigare bryggningar

Tänkte köra igång bryggandet under veckan, men här kommer först ett tillbakablick på våra Berliner Weisse bryggningar.

Vi har haft bloggen i ett drygt år nu, och jag måste säga att det har varit ett lyft att blogga istället för att skriva i Facebook. På något sätt tänker man mer på vad man skriver, och i de flesta fall brukar jag använda riktig kamera istället för mobilen. Vi har visserligen vår FB-grupp kvar, Helgereds Hembryggeri 48:an, och de som vill får gärna gå med där. Håller den som sluten för skojs skull, har aldrig stängt ut någon. Innan bloggen gjorde vi lite tester med Berliner Weisse  (BW) som jag tänkte skriva om här. Sommar närmar sig, och dessa två sätten att brygga BW gör den drickbar till dess.

Först testade vi göra en mäsksurad BW, dvs ölet blev surad redan under mäskningen. Till vår hjälp hade vi två riktigt bra instruktioner, dels Eronssons bok ”Klona öl – brygg öl efter recept från svenska bryggerier” där receptet för Beerbliotekets ”Passion for Gingers”  finns med. Dels hade vår favorit youtube-bryggare, David Heath, gjort en mycket pedagogisk video om detta.

Mycket av metoden med surmäskning går ut på att ta väl hand om mäskningen, man mäskar och lakar som vanligt men kyler mäsken till 46 C och sänker pHn till 4,5. Vår ursprungs-pH var 6,9 så det gick åt hela 26 ml mjölksyra. Därefter släger man i lite okrossat malt i mäsken. På ytan finns nämligen lactobaciller som kommer igång och surar mäsken. Ett plastfolie håller bakterierna borta, jag sprutade även i lite CO2 i grainfathern ibland så inga andra baciller som Butyricum får fotfäste.

Efter 55 timmar hade vi hamnat på pH 3,5 och började koka. Det var lite snurrigt hur länge man skulle koka, i viss litteratur stod det en kvart, och annan en timme. Sen ska det i bara lite humle, IBU 10, men Beerbibliotekets recept hade mycket högre. Så, det blev en liten kompromiss, liten IBU och 30 min kok.

Ganska låg alkoholhalt, det brukar ju BW ha men hade kunnat koka lite till. Efter det här projektet köpte jag en dyrare pH-mätare, den som jag hade visade olika värden jämt så jag blev frusterat över detta. Antagligen hade vi kunnat sura mäsken ett par pinnar till. Dock inte för mycket, jästen ska leva i det också.

035 zum Teufel Berliner Weisse

Taina som sköter smaksättningarna delade ölen i tre dunkar med jäsrör och smaksatte med hallon, peach melba och vattenmelon.

BW i dunkar

Peach Melba var definitivt bäst och vattenmelonen sämst. Hallon var också bra, men vi hade även bryggt en hallonveteöl och hade fått i oss en massa hallonöl innan. Vattenmelon hade lite för klen smak men Peach Melba hamnade riktigt högt på vår lista.

peach melba

Vi la även undan ett par flaskor ”neutral” BW, hade tänkt göra en slags sirap till de att smaksätta med, men det blev aldrig av. Napoleon kallade BW för ”Champagnen från norr”, och den mår bra av att ha rikligt med kolsyra.

Det andra sättet som vi testade var att surmäska.

Då hade vi också två hjälpredor, dels, åter igen, Eronssons bok men nu hette den ”Kreativ ölbryggning” med lite udda tekniker. Dels fick vi lite tips av Daniel Gertmo, en hembryggare även han. Den här gången körde vi med andra ord med fokus på vörten under jäsningen. Av fyra förpackningar Proviva drev vi upp en Lactobacillus-odling som vi sedan tillsatte i jäshinken. Det fick bli en 12 litersbatch, lite som på prov.

proviva

Ganska enkelt maltschema, vi hade 50/50 vete/kornmalt, mäskning på 68 C i 60 min samt mashout, 75 C i 10 min. Proviva har jag för mig vi hade i ett dygn innan vi slängde i US-05 jästen. Läste någonstans att Dugges skulle köra med endast pilsnermalt och lagerjäst på sina suröl, men kommer inte ihåg källan längre. Vi körde på vårt sätt och blev nöjda. Fick högre alkoholhalt än med den första metoden, 4,5%. Dessutom smakade ölen lite surare vilket passade bra.

Taina gjorde två olika smaksättningar, en med granatäpple och svart vinbär, och den andra som vi kallade för Tropicher Sturm som blev definitivt vår bästa Berliner Weisse, en riktig vass konkurrent till Tropical Thunder.

00382 Tropischer Sturm 382

Båda projekten med BW var rätt roliga, vi skulle definitivt kunna brygga Berliner Weisse igen. Vilken metod skulle vi välja? Mäsksurning för att ta lite revansch för pH-mätaren och öka koket för att nudda 4% ?? Eller Vörtsurning, enkelt och riktigt bra metod som ger energi över till olika smaksättningar?? Det får framtiden visa…

Passar på och flikar in avslutningsvis med vår Hallonveteöl. Vanlig öl, ingen Berliner Weisse, men receptmässigt lik vår vörtmäskade variant, med liknande hallon/öl förhållande som mäsksurade Hallon-BWn. Om man gillar hallon och öl som är lite surt men inte lika påtagligt som BWn kan det vara ett alternativ att brygga.

0032 hallonvete