Bohemian Pils Version 4 – bryggning och lite om kostnader

Jag får ibland frågor om hur mycket kostar det att brygga en liter öl. Det är lite olika faktorer som påverkar kostnaderna, mycket handlar om humle, jäst och malt. Tänkte använda den här bryggningen som referens.

Malt är den som skiljer sig minst i pris, dock kan krossningen göra skillnad. Det ska vi titta på strax.

En påse torrjäst för Ale ligger på runt 29kr, för Lager runt 49kr. Torrjäst brukar vara drygare än flytande jäst som ligger på runt 79-89kr, dessutom behöver man ofta köpa in spraymalt för att göra en förkultur när man använder flytande jäst, 49kr för 500gram.

Vad gäller humle skiljer sig kostnaderna en hel del på vad för typ av öl man brygger. Lager med simpel Saaz-humle kostar ca 90kr för 150 gram. För Ipor brukar mer aromatisk humle ligga på runt 79-99kr för 100 gram och det brukar gå åt lite mer humle till dessa.

Åter till Pilsnern, bryggning nummer 53. Jag tänkte brygga en simpel och billig (men god) Tjeckisk öl och hålla kostnaderna nere för att se literpriset, och eventuellt jämföra detta med en annan öl typ längre fram.

Maltnota:

4,8 kg Pilsnermalt

0,45 kg Carahell

Humle: totalt 150 gram Saaz

Jäst: tre påsar Saflager W-34/70 torrjäst

Jag gör en 23 liters batch, siktar på en alkoholstyrka på 5%. Håller gärna beskan i underkant, litar inte riktigt på beräkningar då Beersmith säger att bittergivan får en beska på 21,8 IBU men jag räknar den till 29,6 IBU. Oavsett vem av oss har rätt hamnar vi inom stilen för Pilsner.

stil

Vad kostar då detta?

Färdigkrossat malt inklusive krossning och förpackning blir ca 134kr utan eventuella rabatter. Humlen landar på 89kr. Lagerjästen blir 147kr om man väljer att använda tre påsar. Här ligger vi precis på gränsen, det borde räcka med två påsar, vilket blir 98kr.

Vad skulle malten kosta om man krossar själv? Köper jag in pilsnermalt i en 25 kg säck betalar jag 14kr/kilot och köper jag in 0,5kg Carahell kostar det 30kr/kilot. då hamnar jag på ungefär 80kr för malten.

Så, allting färdigkrossat, tre jästpåsar och 19 liter färdigt öl betalar vi 19,5 kr/litern. Däremot, krossar vi själv och kör på med två påsar jäst kostar 19 liter öl 14 kr/litern. Det är nog dags att investera i en maltkross.

Nu är det här en hobby så man ska inte stirra sig blint på kostnaderna, men att köpa en lite bättre pilsner av Tjeckisk stil kostar ca 60 kr/litern.

Den här gången kör jag stegmäskning med följande schema:

Inmäskning 50C i 20 min

Beta-amylase 63C i 40 min

Alpha-amylase 68C i 5 min

Alpha-amylase 72C i 20 min

Utmäskning 76C

Schemat är inspirerat av boken ”Lager”, lite lång inmäskning/proteinrast på 20 minuter kan tyckas, det är ju inte golvmältat malt – även lite udda med två olika temperaturer i Alpha-amylaseområdet.

Numera har jag en bättre pH-mätare, så jag fick justerat pHn till 5,2 utan en massa olika mätvärden som förvirrar.

Idag skummade det rejält i mäsken.

Skum

Inte så mycket att säga om bryggningen. Ett tag började jag tycka att det var lite tråkigt att brygga då jag la mest tid på planering och teknik. Den här bryggningen var rätt oplanerat då jag inte har fått malten till ett annat projekt bestämde jag mig att köra denna för att optimera användningen av lager-kylen. Så idag kändes det riktigt roligt igen, även diskningen gick som en dans.

GF rengöring

Det här var väl mest uppvärmning, stämmer allt imorgon så är det meningen att brygga en Doppelbock med Hochkurz Dekoktionsmäskning.

Det blev 21 liter i jästunnan, OG på 1,050.

Mikkellers WebShop

Som jag skrev i ett tidigare Blogginlägg, misstänkte jag att jultomten åkte via Danmark när han gjorde sina julklappar, och blev avslöjat nu när Taina frågade om vi inte skulle beställa något från Mikkellers WebShop.

Jag har väl aldrig gillat Systembolaget, mest för att jag gillar mellanöl och tycker att det känns lite dumt att behöva köpa så mild öl från speciella affärer. Som hembryggare bryr jag mig inte så mycket om det längre, men har svårt att köpa argumenten om deras utbud. Om det nu är så bredd utbud, då borde det väl inte vara någon fara att avskaffa monopolet och behålla kunderna? Jag upplever ofta att det finns metervis med industrilager och ipor på hyllorna, men om man är nyfiken på lite variation så ska det specialbeställas. Där kommer kruxet, jag vill testa en öl, men är ofta hänvisat till att beställa en hel kolli på 24 stycken.

Där kommer webshop likt Mikkellers in i bilden. Man kan i lugn och ro navigera runt menyerna, Vill man nörda ner sig i tex spontanjäst öl finns det rabatterade paket, tex ”Spontaneus Box”, ”King Cork Pack”, och för oss som gillar lite mörkare öl ”Beer Geeks Wet Dream”. Visst, en del av ölen är rätt dyra, Omnipollos Noa ligger på 90 DKK jämfört med Systemets 49:90 SEK och Hopt.se 4:95 EUR.

Vi skrev beställningen en söndag, och redan på tisdagkväll stod ett Postnord-bud på ytterdörren.

Lådan

Vi har fått Beermail!! Beställer man för över 600 DKK får man dessutom gratis frakt. Det finns även annat smått och gott på hemsidan, vem vill inte ha en Warpigs-köttyxa?

släpp ut oss

Välpaketerat, nästan man kan höra ett ”Släpp ut oss!!” från lådan.

på bordet

Luftar dem lite…

sv twin

Evil Twin

grillsäsong

To Öl med grillen i bakgrunden.

badtunna

Badtunnan….

bastu

…och bastun.

Sammanfattningsvis tycker jag att webshoppen är enkel, lätt att navigera och jag uppskattar de olika paketen. Lite dyrt kan tyckas, men notera att alternativet är att åka utomlands eller beställa hela kollin av öl som man bara vill provsmaka hemma. Känns lite som plåster på såren då jag kan inte följa med Taina på MBCC 2018 i Köpenhamn eftersom jag jobbar då.

Det finns ett annat webshop som jag gärna vill testa, Hopt.se. Gustav Lindh har skrivit om det nyligen på sitt blogg, ni kan läsa mer om det där. Till exempel har Hopt en del öl Omnipollo, bla ett paket med både öl och glas, för ett rätt så bra pris. För oss som har fått upp ögonen för Doppelbock fanns det 11 olika öl som tillgängliga vid skrivtillfället, vilket jag tycker är mycket bra. Återstår att prova.

 

 

 

Boktips – Brygga Öl

Det finns några ölblogg som har fungerat både som inspirationskälla och tips. En av de som jag har besökt mest har varit Gustav Lindhs ”Lindh Craft Beer”. Dels har han ett avsnitt som heter ”Avancerad bryggteknik” som har varit till en stor hjälp när jag har odlat mina jäst, dels är han duktig fotograf och har gett mig inspiration att starta den här bloggen. Jag blev helt enkelt trött på alla mobilkamerabilder om upphällda öl på FB på fredagkvällar när jag surfade runt hans blogg och såg hur det borde se ut istället.

Boken heter alltså ”Brygga öl – från nybörjare till avancerad ölbryggare” av Gustav Lindh.

Boken

Glädjande nog hittade jag den hos ICA MAXI, vilket innebär att den har fått en bra spridning, och priset var också lockande. Så mycket som jag har använt mig av Lindh Craft Beer-bloggen kände jag mig nästan skyldig att köpa boken.

Hur är boken då? Precis som hemsidan är bilderna väldigt professionella vilket höjer faktiskt läsupplevelsen avsevärt. Det är nog snyggaste layouten som jag har sett på länge.

Första 55 sidor är för nybörjare, dessa har jag bara skummat igenom, men rent konkret känns de bra och välgenomtänkta, BIAB-metoden demonstreras tydligt. Själv gick jag ifrån Lilla Köksbryggeriet till Grainfathern direkt så jag är fel person att uttala mig om innehållet.

När man kommer till vattenbehandling blir det riktigt intressant – för att göra det enkelt finns det tips på salter vid humle- resp maltfokuserat öl för att sedan gå igenom de olika tillsatserna och hur vattenkemin bör designas. Mycket intressant!! Vad gäller malt så har man med hjälp av bilder beskrivit hur malten bör vara krossat. Jag bor nära Ölkompaniet och brukar beställa färdigkrossat malt, men den dagen som jag börjar krossa själv kommer bilderna till nytta. Humle och jäst är också bra beskrivet, extrapoäng vill jag ge för att man har tagit hänsyn till lagerjäst vid jästdoseringen.

Ett kapitel handlar om utrustning, ett annat om själva bryggprocessen. Felsmaker finns med, och i slutet av boken kommer några recept. Recepten tycker jag är bra då det finns lite olika mäskscheman och jäsningen lägger mer fokus på hur det har fortskridit istället för faktiska dagar. Sista receptet är en Champangneöl som jag kommer nog att brygga i framtiden.

Jag har nästan bläddrat sönder Peter Eronssons trilogi (Ölbryggarboken, Klona öl och Kreativ ölbryggning) och har haft svårt att hitta något lika läsvärt både för nybörjare och efter några bryggningar. Det känns att Gustav Lindh har skapat något som kan bli lika sönderbläddrat under åren, bra jobbat!!

Untappd – få sin öl betygsätt

Ibland bjuder man vänner och bekanta på ett par öl som man har bryggd och efteråt blir man förstås nyfiken om vad de tyckte om ölen. Det finns ett par ställen på internet där man kan lägga upp och betygsätta ölen som man har provat. En av de heter Untappd och är rätt så populär.

Så varför inte lägga upp sina öl där.

untappd

Till Untappd har vi skapat en sida, Helgeredshembryggeri48an där de flesta av våra öl finns. ”de flesta” innebär att vi har inte lagt in öl som tex klon av Omnipollos Noa, då den är så nära originalet. Gör vi däremot en liknande öl där vi själv har ändrat och justerat i maltnotan, haft i olika ingredienser dvs haft Noa som inspiration är det en annan femma.

För att underlätta det för vänner finns det en finurlig sak som gör det lätt att hitta ölen – streckkod. Detta lägger vi in i Photoshop när vi skapar etiketten, och man kan använda mobiltelefonens kamera tillsammans med Untappd-appens streckkodsläsare för att träffa rätt.

tunnanphotoshop

Ovan ser ni vår Imperial Stout i Photoshop. Bilden på Flygande Tunnan tog jag på Aeroshow för några år sedan, och vi har ett lager för streckkoden. Själva streckkoder hittar man i många olika program, tec TEC-ITs Barcode-generator.

tuplapässibarcode

Här får vår Doppelbock sin streckkod inmatat i Untappd.

Vi har inte så många bekanta med Untappd så det blir inga större recensioner, men det är alltid kul att se när folk visar sin uppskattning. Själv har jag lagt upp några köpta öl som jag har testat där, men det är ju klart, vid tillställningar som Porterfestivalen i höstas med en massa små provsmakningar blir det tufft att få med alla testade öl.

Lust och Hägring Stor

I söndags var det dags att prova göra en klon av Omnipollos Fata Morgana.

”Fata morgana eller fatamorgana är en luftspegling men även, i överförd bemärkelse, en drömbild eller ett luft slott” – Wikipedia

hägring

Inte så mycket att säga om den här ölen, Imperial IPA / DIPA med mycket humlesmak. Columbus, Citra och Centennial bidrar till inslag av grape, ananas, koriander, mango och honung. Originalet är en av Omnipollos mest omtyckta öl.

Omnipollo har själv publicerat receptet på deras FB-sida, dessutom har tidningen c/o Hops publicerat receptet så den är öppen för alla.

Maltnotan är rätt enkel för min 23 litersbatch:

5 kg Pale Ale malt

0,75 kg Havre

0,75 kg Vetemalt

0,75 kg Strösocker efter ett par dagars jäsning

Vetemalten hjälper till skummet och havre rundheten men jag läste någonstans att man har valt socker för att göra ölen torrare. När vi har gjort våra Dipor tidigare har vi haft ca ett kilo mer malt än ovan, någonstans runt 7,5 kg brukar ge en bra DIPA med Grainfarthern. Sockerlag har vi mest använt för att väcka våra Imperial Stouter till liv efter att jästen har känt sig lite sömning efter några dagar. Det blir intressant att se hur 750 gram socker påverkar ölen, kanske hade justering av bryggvattnet också kunnat bidra till torrhet?

Humlemängden blir totalt 255 gram, kanske slänger jag i resten också vid torrhumling, då blir det 300 gram som vi är vara att använda till DIPA.

Tack vare nya pH-mätaren blev det enkelt att justera pHn, in med 6 ml mjölksyra och pHn blev helt perfekt.

Lust o fägring

Bryggningen gick bra förutom att jag lyckades vispa loss pumpfiltret under 25 minuters Whirlpoolen, så det blev en massa humlebös in i Fermentasauriern. De kan jag tappa av senare så det är inga problem. Lite lågt OG på 1.058, men det är svårt att beräkna då sockret ska i vilket borde boosta upp alkoholhalten till en DIPA, den som lever får se. Skulle gissa att det hade blivit runt 1.072 om sockret hade slängts i från början.

I med två påsar SafAle S-04 jäst, och efter två dagars trycksatt jäsning har vi ett bra tryck i tanken.

2018-04-11 Onsdag. Nu har det jäst under tryck i tre dagar, igår hällde jag i sockerlaget så jästen inte somnar. Funderade ett tag om det var för tidigt, men hydrometern visade 1.020 idag så det var nog lagom. Imorgon är det tänkt att torrhumlas. Det blir en liten risktagning, det kan dra ut på tiden att få ner densiteten men om jag torrhumlar tidigt kommer jästen att hjälpa till med syret och risken för oxidationen minska. Så har jag tänkt i allafall. Nu håller vi tummarna att jästen orkar göra sitt, har för mig att S-04 är rätt snabb i svängarna.

2018-04-12 Torsdag och katastrofal torrhumling. Jag har inte lyckats bli riktigt kompis med vår koniska jästbehållare, Fermentasaurus, än. All humle samlades som en stor klump i dess jästbehållare. Men, jag har mer humle hemma och slängde i all Columbus, Citra och Centennial som fanns kvar i frysen. Så öl blir det nog, kanske inte exakt Fatamorgana men en DIPA i allafall. Lite orolig är att jag fick in syre vid torrhumlingen som kan påverka den fina gula färgen. Å andra sidan borde jästen vara fortfarande aktiv och kan nog ta hand om syret med lite tur.

2018-04-19 Dags att testa. Vi provade tidigare att ta ut smaktest från Fermentasauriern innan kallkrash. Då kände vi en liten smak av Acetaldehyd, dvs gröna äpplen. Den smaken var borta nu, men visst kände man sig orolig. Eftersom vi hade temperaturstyrning, syresättning med visp och trycksatt jäsning utan tillgång till syre funderade jag lite på jästen, S-04 är rätt snabb jäst som brukar flockurera bra. Hursomhelst, nu var äppelsmaken borta så jästen har nog städat upp lite. Funderar om det är vanligt med Acetaldehyd i Dipor, har läst att det kan bidra till en tung morgondag.

Humlearomen var också borta!!! Jag skrev innan hur torrhumling via jästuppsamlaren blev en flopp, oturligt nog. Nu är ölen redan i Corneliusfat men det finns alltid möjlighet att syrefritt transportera till ett annat fat laddad med torrhumle. Det kändes lite uppgivet innan, en Dipa utan extra humlearom duger gott och väl men jag har tidigare lyckats med mina projekt så det var bara att hoppa i bilen och köpa mer humle från Ölkompaniet. Nu bestämde jag mig för att gå från den ursprungliga planen och humla rejält.

humlerör

I mitten ser ni humleröret, dvs tepåse modell större. I med 100 gram Citra, Columbus och Centennial. Jag lägger humleröret i det tomma fatet, spolar rejält med CO2 för att få bort syret och trycker över ölet till fatet med hjälp av gastrycket. Gissning är att det kommer in lite syre så färgen blir antagligen inte så gult som förväntas, men det är ju konstigt om det inte blir humlearom nu då!!!! Nu ska det få vara i rumstemperatur i ca tre dagar, så får vi se resultatet sedan.

Fermentasaurus

Det märks att hembryggning är inne, det brukar dyka upp en massa prylar titt som tätt. Jag hade länge spanat på Grainfathers koniska jäskärl men tyckt att den är för dyr, särskilt när jag har ett kylskåp med temperaturstyrning som rymmer två vanliga jästunnor i plast.Då har inte behovet varit så stort att det skulle motivera till ett köp av ett kärl för flera tusen, där man ändå måste ordna med temperaturstyrning.Så när jag såg att Ölkompaniet hade börjat sälja Fermentasaurus slog jag till ganska fort.

Vad är då en fermentasaurus? Jo, istället för en rostfri variant som Grainfathers är det ett koniskt jäskärl av PET-plast, som dock går att trycksätta upp till 2,4 bar. Fermentasaurus rymmer 35 liter vilket är lagom till en hembryggare, och materialvalet gör den ganska billig. Den koniska formen gör även att jästen och humleböset lägger sig i botten.

Varför trycksättning? Ja, trycksättning verkar vara en innegrej vid tillfället då även tidningen Brew Your Own har nämt detta i deras decembernummer, och Grainfather har kommit med en tillbehör för deras koniska jäskärl som möjliggör trycksättning. Några fördelar som finns med detta är:

  • Ölen blir naturligt kolsyrade – den kolsyran som bildas under jäsning ”återförs” in i ölen, dvs man slipper kolsyra med gas/socker när jäsningen är klar.
  • Atmosfären är inertat av CO2 så man behöver inte oroa sig för oxidation lika mycket, och man behöver inte vara orolig att man suger in luft via jäsröret
  • Det borde gå att trycka ut ölen från jäskärlet till fat utan exponering av syre.
  • Det kan minska esterproduktionen när man brygger lager, nu har det även kommit ut en lagerjäst, WLP925 som är gjort för att snabbt jäsa lageröl, har ej testat den.
  • Det sägs även att man får ut bättre humlearom när man brygger tex NEIPA med tryck, men det har jag inte heller testat, än.

Själva paketet med Fermentasaurus innehåller inte utrustningen för trycksättning, utan detta fick jag köpa separat. Dessutom behövs en sk ”Spunding Valve”, justerbar övertrycksventil som man kan ställa in maxtrycket på.

 

saurus ute

Så här ser Saurien ut en vacker vinterdag i Helgered, fyllt med Starsan för att ta kål på eventuella bakterier. Notera att övertrycksventilen med tillhörande manometer är kopplat på toppen av tanken, och provtryckt till 1,5 bar. Sjunker inte trycket – ja, då håller det tätt. Tittar man noggrant ser man en slang inuti tanken, den är kopplad till en flytkropp vilket gör att man kan ta ut öl/prover precis under vätskeytan, då slipper man humlebös vilket man kan få med sig om man tappar av öl från kran i botten av vanliga jästunnor. Det finns nåt liknande till salu för Corneliusfat också, fast det har jag inte testat.

tillbehörHär är prylar som följde med själva grundpaketet utan trycksättning. Den stora o-ringen ska smörjas in med vaselin för att hålla tätt, och instruktionerna var tydliga så det var inga problem med monteringen. Den svarta tratten är för att dränera bottensatsen, det finns även en behållare för att skörda jästen, men den kom inte med på bilden.

spunding valve

Här en bild på locket för trycksättning tillsammans med övertrycksventilen. De röda är en säkerhetsventil, övertryckventilen är kopplad till gaskopplingen och den andra kopplingen är till för vätska, precis som med corneliusfat.

fermentasaurus i kylen

Första ölen som bryggdes med fermentasaurus fick bli Böhmisk pilsner. Fermentasaurusen fick precis plats i kylskåpet, vilket var lite spännande förstås, hade den varit lite större hade drömmarna om att använda den till pilsner krossats då mina öl lager behöver temperaturstyrning. Tittat man noggrant ser man flytkroppen, bollen, inuti kärlet som är till för att ta ut öl lite under ytan. Man ser även den lilla 5 dl behållaren för att skörda jästen som sitter under vridspjälls/butterfly-ventilen. Det är en av de stora fördelarna med koniska jäskärl, man ska kunna tappa av jästen för att återanvända den. (Man ska även kunna använda behållaren till torrhumling, dvs fylla den med humle, skölja bort luften med lite CO2 och skruva dit behållaren så åker humlen upp till ytan. Finurligt, ska prova det nån gång.) Bilden är tagen innan jäsningen har ens kommit igång, men man kan redan se hur det har sedimenterats inuti kärlet.

Då jag inte har någon syrgas passade jag på och luftade vörten i en vanlig jäshink genom att vispa innan den tappades om till Fermentasaurus. Jag tror att det kan bli svårt att lösa syretillskottet på annat sätt.

_DSC0089 flaska

På bilden ovan ser man hur fint jästen och humleböset har lagt sig på botten efter en vecka, med trycket på 1,4 bar. Jag gillar när man kan se vad som händer inuti jäskärlet. Man ser även något som jag inte tycker om, nämligen att vridspjällventilen har läckt igenom vört till jästbehållaren. Tycker att det ska hålla tätt med såpass låga tryck, så där blev det en plump i protokollet.

Varför lät jag inte ventilen vara öppen från början? Observera att det som jag skriver är än så länge i provstadiet, men jag känner någonstans att om jag har 1,4 bar i kärlet, så skulle jag förstås ha samma tryck i jästbehållaren också. Vad händer då när jag stänger ventilen och tar ut behållaren så det blir atmosfärstryck? Njaa…jag tror att jag skruvar dit en vanlig anslutning (som följde med) för att tappa av jäst – så testar jag behållaren de gånger som jag inte använder mig av trycksättning. Rätt eller fel, det får framtiden visa.

Hittills har jag kört ca en veckas jäsning vid 11 C och 1,4 bar, följt av en diacetylrast under några dagar vid 16 C, därefter fortsatt jäsning vid 11 C och 1,4 bar. Det har inte varit några bekymmer, jag skulle ha skördad jästen innan temperatursänkning (dvs efter primärjäsningen) men hann inte göra det pga jobbet så jag räknar med att göra det först lite innan ölen ska över till fat. Jag håller tummarna att jästen klarar sig, det är WLP800, Böhmisk pilsnerjäst, som jag tycker mycket om. Då har temperaturen sjunkit till ca 2 grader under en längre period, och jag hoppas förstås att trycket sjunker ”lagom” med temperaturen.

Jag skulle återkomma efter en månad om hur det har gått. Efter ca fem veckor såg det ut så här:

före

Snyggare öl kan det knappast bli. Tyvärr är jag rätt så nyfiken av mig, och ville se om man kunde skörda jästen till jästbehållaren under tryck. Jag var skeptisk till detta tidigare, och tänkte prova släppa lite tryck och försöka tappa av lite utan behållare att börja med. Resultatet ser ni nedan.

efter

Fem veckors sedimentering försvann på fem röda. Nu är det iallafall bevisat. Jästen var också en salig blandning med döda jästceller och humlerester, så det bästa är nog fortfarande att ta vara på jästen i samband med förkulturen.

Efter några dagar hade det sedimenterat igen, att överföra ölen från Fermentasaurus till Corneliusfat med hjälp av tryck var busenkelt. Nu hade jag låtit det vara öppet till jästbehållaren och all bös la sig där, fint och snyggt. Voilá.

Voila

Det som återstod var att testa om man kan torrhumla via jäsuppsamlaren. Nu hade jag en DIPA på gång, och tänkte torrhumla under tryck, se även bryggningen – jag laddade med en riktig humlebomb.

Humlebomb

100 gram humle som ska flyta upp till ytan. Först spolade jag flaskan med CO2 så all syre forsvann, därefter skruvade jag fast uppsamlaren i Fermentasauriern och väntade…och väntade…och väntade. I tillverkarens video står en shortsklädd ung man och förklarar hur smidigt allt detta är. Läser jag noggrant så ska det torrhumlas max 30 gram så inte vridspjällsventilen sätter igen sig. 30 gram är ju ingenting idag när man torrhumlar. Ventilen hade inte satt igen sig, däremot hade allting klumpat ihop sig. Så jag försökte ta och vända hela paketet upp och ner, men utan resultat. Sista vägen blev att försiktigt försöka få loss uppsamlaren som förstås var trycksatt. Så jag fick tillbringa dagen med att göra rent i garaget. Alternativet hade varit att vänta nån dag och se om humlen stiger till ytan. Nu hade jag humle i kylskåpet så jag släppte trycket och slängde i lite till.

Liten sammanfattning om sauriern:

+ Relativt billig och bra lösning för att jäsa under tryck om man skaffar extrautrustningen

+ Att föra över öl från sauriern till ett fat under tryck fungerar bra

– Hur det fungerar att samla jäst vid atmosfärstryck låter jag vara osagt, men med tryck avråder jag bestämt att prova detta.

– Det samma gäller att använda jästuppsamlaren för att få in humle vid torrhumling, 30 gram som rekommenderas som max kommer man inte långt med.

Jag antar att många har kommit till liknande slutsatser, dvs använd gärna Fermetasauriern för tryckjäsning men lägg undan jästuppsamlaren i så fall.

Kommer jag att använda mig av Fermentasauriern? Trots att jag är något besviken är svaret JA till lager, KANSKE till DIPA/NEIPA och KNAPPAST till vanliga ale som är varken humliga eller har bekymmer med estrar. Sauriern tar nämligen lika mycket plats i jäskylen som två vanliga jäshinkar så det har inte blivit lika mycket bryggt heller.

 

 

 

Bohemian Pils version 3

Jag kan väl säga att vi har verkligen lyckats med våra Böhmiska pilsnerbrygganden, det är svårt att hitta lika gott pilsner som den man har bryggt själv. Gyllene Prag har dock en Pilsner Urguell Tankovna,opastöriserat öl från tank som slinker fint ner med deras Gulasch.

Första bryggningen gjordes med flytande jäst, WLP 800 och följande maltschema:

4,8 kg tvårandigt pilsnermalt

0,45 kg Carahell (för kropp, färg och arom)

Som humlegivor användes:

42 g Saaz vid 60 min

52 g Saaz vid 15 min

52 g Saaz vid 5 min

Koktid 90 minuter. Pilsner kokar man i regel 90-120 minuter för att bli av med DMS (dimetylsulfid) som ger en doft av majs/kokta grönsaker. Grönsaker kan man ha i gulaschen om man vill men inte i ölen.

Beräknat beska 31,5 IBU

Den andra bryggningen har jag beskrivit i bloggen, men för jämförandets skull:

4,8 kg tvårandigt pilsnermalt

0,45 kg Carahell (för kropp, färg och arom)

Som humlegivor användes:

35 g Saaz vid 60 min

43 g Saaz vid 15 min

43 g Saaz vid 5 min

Den här gången provade vi torrjäst, Mangrove Jacks Bohemian Lager Jäst #M84.

Beskan beräknades lägre, 26,6 IBU.

En typisk Tjeckisk pilsner ska hålla beskan vid 30-45 IBU så version 3 kommer att få lite mer humle.

Så, till version 3 – till den här bryggningen har jag införskaffat säck med äkta Böhmiskt Golvmältad Pilsnermalt.

malt

Säck med golvmältad malt som poserar på ett….golv.

Antagligen går vanligt malt lika bra, men den här gången tänkte jag prova dekoktionsmäskning där malten kommer till sin rätt om den inte är för välmodifierad.

Som jäst har jag bryggd en förkultur enligt Beersmiths kalkyler. Mr Malty går också lika bra, det brukar bli 2 påsar i 2-3 liter vört när man gör lager av normalstyrka.

Jäst

Startern kokar jag upp 3-4 dagar innan bryggdags så jästen hinner föröka sig i 2-3 dagar innan jag ställer den i kylskåpet för att kunna hålla ut ett par liter ”miniöl” samt låta den komma upp till lagringstemperaturen, pitchar in den runt 10-12 C.

jäst och spraymalt

Här är vad som behövs, två påsar WLP 800 jäst, ljust maltextrakt kallad spraymalt och lite jästnäring innan festen kan börja.

Jag brukar koka upp vattnet först, den här gången blev det 2,5 liter, och ta en ”tiondel i gram” som spraymalt, dvs 250 gram. Hängde ni med, vid 3 liter tar jag 300 gram osv…och med facit i hand skulle jag nog ha tagit lite till, efter avkokningen fick jag drygt 2 liter vört. Tidigare har jag gjort större förkulturer och lagt undan en halvliter i kylen för att kunna använda och driva upp ett nytt förkultur nästa gång, flytande jäst är dyrare än torrjäst. Men nu har jag ett nytt hemligt vapen, en Fermentasaurus, som ska göra det enkelt att samla jäst under primärjäsningen istället.

miniöl

Det blir rätt kraftig kokning precis när man häller i spraymalten, så man ska vara förberedd att vispa eller ta undan kastrullen från värmen tills det har lugnat sig lite.

I med lite jästnäring, låter allting koka utan lock (DMS) i ca 10 minuter (sista minuten med lock så den blir steriliserad på köket). Vörten ska kylas rätt fort, men nu när det har varit kallt ute har jag ställt den utomhus en stund. Under tiden har jag tagit ut jästen från kylen så den får vänja sig med temperaturen i lugn och ro, utan att bli stressad.

E-kolven och magnetloppan har jag steriliserad med Starsan. Fördelen med Starsan är att det gör inget om lite skum blir kvar, så man kan ha sin utrustning i Starsan till det är dags att ta fram dessa.

magnetloppa

Far och son-loppor i väntan på olika uppdrag. Jag brukar använda en liten magnet för att fiska upp loppan.Det var roligt att få damma av 100 mm makro-objektivet för bilden ovan.

Vad gäller magnetomröraren – jag har väl sagt det innan, man ska alltid premiera sin lokala handlare när det är möjligt. Dock var just magnetomröraren rätt dyr, så första versionen byggde jag själv med delar från Kina. Det blev billigt med potensiometer, datorfläkt, lite magneter o sånt. Men blev det bra? Absolut inte, fläkten var för klen så jag fick aldrig riktigt fart i den. Så jag köpte en ny från Kina för 243 kr som fungerar över all förväntan. Nåväl, jag handlar så pass mycket lokalt så den här får väl ses mellan fingrarna.

ekolv

Förkultur, E-kolv och magnetblandare. Notera aluminiumfoliet på toppen, jästen vill ha syre för att föröka sig, samtidigt vill man täppa till lite så inga bakterier åker in. Nu får det snurra och föröka sig i rumstemperatur ett par dagar.

Tillbaka till bryggningen.

Jag skrev innan om dekoktionsmäskningen, vilket innebär att man tar ut ca en tredjedel av vörten under mäskningsprocessen, kokar upp den och på så sätt kommer upp till rätt temperatur vid nästa rast.

Tidningen Hops har beskrivit trippeldekoktionsmäskningen bra i nummer 17, vinter 2017 och boken ”Lager” beskriver dubbeldekoktionen, Hochkurz, väl. Skillnaden är att trippeldekoktionsrasten har en dekoktion i slutet av  syrarasten. Eftersom vi vill sänka pH-värdet utan mjölksyra behöver vi göra en syrarast, så det får bli trippeldekoktion när man ändå ska jamma runt 38 C.

Däremot använder sig Hops recept 180 gram humle för en 25 liters batch – enligt mina beräkningar skulle den ge ett IBU på 50 som är i överkant. Så jag väljer att köra följande på vår 23 liter batch för att få IBU 37:

75 g Saaz (3,5% alfasyra) vid 60 min

30 g Saaz vid 15 min

30 g Saaz vid 5 min

Tidigare hade vi ju 31,5 och 26,6 IBU så nu brygger vi lite beskare öl för att kunna jämföra lite. Räknar jag IBUn manuellt hamnar jag dessutom lite högre, närmare 45 IBU som kan väl ses som en högre gräns för öltypen. Är det någon vits att nörda ner sig i alla dessa beräkningar? Antagligen inte, men ett litet syfte kan det ju tjäna – om ett par månader kan vi jämföra tre liknande öl med olika bitterhet, olika malt, samt olika jäst (WLP800 vs M84). Det kanske är så att vi ska ha i mer humle, vi kanske märker ingen skillnad med olika malt, och flytande jäst är helt onödigt? Dekoktionsmäskningen är kanske rent overkill? För att kunna finslipa bryggandet och eventuellt förenkla några steg tycker jag ändå att det bra att ha koll på vilka ändringar man gör.

När jag tittar på mäskschemat som finns förklarat på Hops så, med reservation för feltolkning, ser det ut som om man skulle hålla temperaturen för huvudmäsken 50 C under en 80 minuters proteinrast. Om jag har förstått det rätt så varnar man för proteinraster längre än 20 minuter för att inte tappa skum och kropp så där kortar jag ner rasten något, Beersmith håller den på 10 minuter. Förutom detta rekommenderar Hops en primärjäsning runt 2 C, där går jag också mina egna vägar och lägger mig som jag brukar, 10-12C.

Bryggdagen

Det första som jag brukar göra på bryggdagen är att ta ut jästen från kylen där den har fått dekantera ett par dagar så jästen har lagt sig på botten, mini-ölen på toppen. Så häller jag ut det mesta av ”ölen”, så det blir kvar lite att skaka loss jästen med. Sedan ställer jag in jästen i jäskylen där den får komma upp i samma temperatur som vörten kommer att hålla när den ska ställas in.

jästen

Som man kan se av bilden, så har jag även ett litet värme-element i kylen för att hålla jämn temperatur.

Jag nämnde tidigare om mitt nya, hemliga vapen, Fermentasaurus, som ska hjälpa till med jäsningen, men till bryggningen hade jag ett hemligt vapen till, en Jonas. Jonas har jag sejlat med och om någon är tillräckligt pedant och noggrann för att hålla koll på dekoktionstemperaturer så är det han.

Jonas sv

Jonas mäskar in, bryggdagen kan börja. Vi kör igång med syrarasten, och mäter en pH på 5,8. Jonas drar ut första dekoktionen på 5 liter och börjar värma den i köket mot 64C.

dekok temp

Första dekoktionen på väg mot 64C. De två första dekoktionerna ska vara mycket grötiga, så vi tar loss topp-plattan på Grainfathern och slevar upp en tjock gröt.

Som jag skrev ovan så har det varit lite tveksamt till proteinrasten då det finns så mycket olika motsägelsefulla skriverier om dess nytta, om den ska hållas kort för att inte tappa skum och kropp, ibland skrivs det att det är just därför den ska göras, och ska man göra en lång dekoktion blir proteinrasten lång, vare sig man vill det eller inte. Vi chansar helt enkelt och kör enligt schemat. Jonas tar ut den andra dekoktionen och värmer upp den till 64C där den får vara i 20 minuter innan uppkok.

diagram

När vi väl är klara med proteinrasten passar vi på och mäter pH och ser att pHn har sjunkit ner till 5,4 under syra- och proteinrasten vilket är helt acceptabelt, det ideala är 5,2 men det känns bra att ha fått bekräftat att syrarasten fyller sitt syfte – Reinheitsgebot!!

dekok gröt

Vi började värma vattnet 11.20 och ungefär 4 1/2 timme senare kokar vi vår tredje dekoktion som Jonas blir hämtat till sina svärföräldrar, det går nog inte att förhandla bort. 16.40 är utmäskningen klar och det är dags att laka med 16,5 liter 77C vatten.

Vi märkte att när man hällde tillbaka dekoktionen ville malten packa ihop sig med dålig pumpeffekt som följd, och detta fick vi avhjälpa ett par gånger med att blanda om mäsken lite.

Hur ska man sammanfatta mäskningen? Fram till den tredje dekoktionen behövs det en Jonas, dels för att hålla koll på temperaturen, men viktigaste är nog att en ska hela tiden hålla koncentrationen om tex telefonen ringer då det är lätt att tappa bort sig när man brygger på två ställen samtidigt, huvudmäsken i garaget, dekoktionen i köket. Oavsett resultatet känns det rent spontant att vid kommande dekoktioner göra endast dubbeldekoktion och köra igång först vid beta amylase, 60-66C.

Lakningen gick som på räls, 25 minuter, Pre-boil gravity blev 1,045 vilket ser lovande ut. Kokning 17.45, in med bittergivan på 75 gram Saaz när det har gått en halvtimme och en timme återstår, 30 gram / 15 min och 30 gram / 5 min. Klockan 19.45 var det dags att börja kyla, och pumpen satte igen sig direkt.

Som en gammal maskinist var det bara att börja backspola kylaren men eftersom allt ska tillbaka till vörten och bryggverket använder jag mig av luft. Kompressorn skulle orsaka en fontän så jag använder mig av en cykelpump istället för att kunna backspola precis lagom.

cykelpump

Bilden ovan visar cykelpumpen kopplat till kylslangen, ett par pumptag och det lossade.

Lagern ska ju ner till 10-12C i temperatur, så efter en halvtimme hade jag allting i jäshinken. Jäshinken använde jag endast som ett mellansteg för syresättning med min Grainfather-visp, för att vörten skulle vidare till min nya Fermentasaurus.

fermentasaurus i kylen

Jag skriver separat lite mer om Fermentasaurus, finessen är att kunna använda ölens egen CO2 för kolyresättning, föra över ölen i ett helt inertat miljö, samt för att kunna tappa av jästen för återanvändning. Som det syns på bild är det en liten uppsamlingsflaska fastskruvat i botten av fermentorn. Just nu använder jag den för att se så ingenting läcker – är än så länge skeptiskt till att ta ut jäst när det är 1,2 bars tryck i flaskan, blir nog intressant när den expanderar i atmosfärstryck. Så det blir nog att koppla en slang efter vridspjäll/butterfly-ventilen och öppna försiktigt.

21 liter in i fermentorn, 528 biljoner jästceller, OG på 1,055 vilket borde ge en alkoholhalt, ABV på någonstans runt 5,5 %. Lite högt för en pilsner men jag tycker själv att 5-5,5% blir bäst. Samma OG som vid de två tidigare bryggningar vilka hade 250g mer malt. Vid midnatt hade bryggverket blivit CIPpad och alla delar var diskade med lite Doppelbock som sällskap.

Jäsningen ska ligga på max 12 grader i en vecka, därefter upp lite i temperatur för en diacetyrast, ner igen och långsamt till en lagringstemperatur.

Efter två dagars jäsning hade det faktiskt läckt igenom butterfly-ventilen lite så det var nog rätt att ha i uppsamlingsflaskan fastskruvat. Trycket var nu 1,0 bar. Spunding-valve, dvs justeringsventilen för övertryck som syns på bilden är inställd på 1,2 bar. Det finns en säkerhetsventil men kolsyretaballen visar att 1,2 bars tryck är lagom för kolsyrning av lageröl som håller en temperatur runt 10-12C. Jag förutsätter att man har räknat på allmänna gaslagar när man har gjort kolsyretabellerna, dvs att man kan följa tabellen, när temperaturen sjunker från 10C till 2C så sjunker trycket från 1,2 bars övertryck till 0,6 bar ö.t. så vi riskerar aldrig att tunnan sugs ihop av ett undertryck.

2018-04-13 Liten uppdatering om hur det blev.

klar lager

Än så länge är ölen lite grumlig, det brukar försvinna med tiden, nu är det i för sig dekoktionsbryggd om det kan ha en påverkan. Skumkronan är ungefär hälften av det som det brukar vara, kan bero på proteinrasten. Själva ölen är riktigt god, jag är ingen lagerexpert men vill gärna tro att maltsmaken har ett bredare register nu efter trippeldekoktionen, men det kan vara att jag inbillar mig också. Lite eller obefintligt med smörkola i smaken, jag kanske vågar minska på diacetylrasten lite nästa gång, detär ju tillåtet med lite smörsmak i tjeckisk öl.

Går allt vägen blir nästa pilsner något mörkare och med två dekoktioner istället för tre (skumkronan).