Minutbryggning

Batch 64 får bli andra batchen för dagen. Jag brukar inte stressa när jag brygger, men nu finns det goda skäl till detta. Det blir full fart nästa vecka, och jag vill gärna få in två lager i jäskylen samtidigt, då kan jag programmera diacetylrasterna samtidigt.

Så, om dagens första bryggning, doppelbock, kördes manuellt med proteinrast och dubbeldekoktion, kör jag den andra bryggningen med automatik och stegmäskning.

Det ska blir en tyskinspirerat pilsner, med Weyermanns Barke pilsnermalt. Med inspiration från Gustav Lindhs eminenta bok använder jag mig av Weyermanns Barke wienermalt istället för carahell eller liknande. Jästen blir också enklare, två påsar Weihenstephan 34/70, en universaljäst för lageröl som passar till det mesta.

jäst

Jag lägger inte ut mäskscheman då det är rak kopia från den i boken, så det känns lite fel mot författaren. I regel dricker jag helst Tjeckisk pilsner med just ideen med wienermalten i en Tysk pils gör mig nyfiken så det ska vi testa.

malt

Fort ska det gå, under tiden doppelbocken värmde vi mäskvatten i lakvattenvärmaren, malten krossades och maltröret diskades. Såg tidigare att min favo-youtubare, David Heath, använde sig av risskal även när han bryggde pilsner, så det var lika bra att röra om i grytan och tillsätta lite risskal under mäskningen. Vet inte om det gör nån skillnad, men vi har en massa risskal hemma som inhandlades när belgaren skulle bryggas.

Väldigt lång bryggdag, och orkar inte skriva så mycket men pre-boil gravity prickas in exakt på 1,042, 29,8 liter vört ger en mäskeffektivitet på 80% som man sällan prickar med starkare brygder vilket innebär att Grainfathern är nog optimerat för den här typen av öl. OG blev 1,057 när jag följde Beersmith (som uppskattade OG till 1,050 med den aktuella maltmängden). Det är väl för högt för den här typen av öl, hade jag följt boken istället hade jag nog prickat rätt. Något stämmer inte med min Beersmith profil på lättare öl, det har hamnat i överkant även tidigare. Nu gjorde jag något som jag inte har gjort innan, och fyllde på med vatten under kokningen. Då kom jag ner en bit. Den här ölen ska nämligen släcka törsten, inte ljuset.

Doppelbock med annan maltschema

Dags för Batch nummer 63, det går undan när man har kul.

Efter att ha lyckats riktigt bra med båda Doppelbocksbryggningar ville jag justera maltschemat något. Tidigare hade jag kört med en del viennamalt:

70% Munichmalt

20% Viennamalt

10% Caraaroma

Nu tänkte jag köra med:

75% Munichmalt (Barke)

15% Pilsnermalt (Barke)

7,5% Caramunich III

2,5% Carafa II

maltschema

(observera att jästen är från slurry så 3 paket stämmer ej)

stilschema

Samtliga malt från Weyermann. Jag hade även lite chockladmalt hemma men Carafa II bör fixa chockladen. Den här gången tänkte jag sikta på en lite lägre alkoholhalt 8,5%. Doppelbock stannar ju rätt högt i OG så det blir väldigt stora maltmängder när man ska nudda 10%, och stilen ska ju ligga mellan 7-9% så jag känner mig trygg. Det får bli 8,2 kg malt i en 21 liter batch. Med högre maltmängder känns det som om Grainfathern går bakåt i effektivitet, det blir nästan sämre resultat än med mindre malt. Nu ska det bli en dekoktion så en tredjedel av mäsken är ändå och puttrar på spisen, så det finns gott om plats för mäsken att cirkulera.

Jag och Taina krossar malten kvällen innan så det är klart till morgonen.

maltkross

Det som allting kommer att hänga på ifall jätteförkulturen från Bockölen har lyckats.

Dubbeldekoktionen ser lite annorlunda ut än sist, lite längre tider samt proteinrast:

  • Först en proteinrast, ca 15 min vid 55C.
  • Beta amylase: Mäska allting tillsammans i 25 minuter vid 62 grader. Ta därefter ut en tjock dekoktion på 7-8 liter. Värm detta långsamt till 71 grader och håll så i en kvart. Öka därefter långsamt (under 20 min) temperaturen till 100 grader och håll så i en kvart. Häll tillbaka dekoktionen och höj allting till 70 grader.
  • Alfa amylase: Håll allting i 35 minuter vid 70 grader. Ta sedan ut en tunn dekoktion på 7-8 liter. Höj dekoktionen långsamt (under 20 min) till 100 grader och håll så i 10 minuter.
  • Utmäskning, 10-15 minuter vid 75 grader.

Antagligen blir det också sista gången med doppelbock genom dekoktion, tyckte att vanlig mäskning fungerade också bra – men som jag skrev ovan så är det effektiviteten som efterfrågas med våra 8,2 kilo malt och önskemål att fylla ett helt corneliusfat.

Jag tillsatte först hälften av malten, körde 5 minuter utan toppenplåt och tillsatte resten för att få plats i Grainfathern. Taina tog ut första dekoktionen medan jag hällde i lite risskal och rörde runt i mäsken, allt för att få ut mer effektivitet.

Dekoktemp

Dekoktionen ändrade färg rätt så fort, från ljusbrunt till mörkt.

dekokgröt

4

Det ska vara riktigt grötigt, men vi valde att ändå ha i lite vätska så vi inte bränner fast mäsken. Den andra dekoktionen som man gör i slutet är mycket tunnare, för det mesta bara vätska. Detta gör i slutet för att inte ta kål på enzymerna i vätskan innan man börjar närma sig utmäskning.

Nu hände detta som brukar av någon anledning hända oss när det är väldigt mycket malt i – nämligen att densiteten är riktigt dålig i början (28 liter och 1,065), för att skjuta upp i slutet av kokningen. En annan hembryggare, Henrik, var på besök och under tiden som vi pratade ökade densiteten vid slutet (två timmar) från 1,079 till 1,088 under kanske 10-15 minuter!! Jag har skrivit om detta fenomen tidigare, men vet inte varför det sker. Vi siktade på 1,088 så vi är i vilket fall som helst nöjda, med jätteförkulturen fick vi 20 liter i hinken. Nu återstår det se om jästen startar.

Semester i Europa

I år hade vi bestämt oss för att göra en liten bilsemester, jag, Taina och pojkarna. Vi har bilat lite i Danmark, men eftersom vi har en bra och rymlig bil (V70) och pojkarna är såpass stora att en längre tid i bilen inte är några problem ville vi prova lite att bila i Tyskland och Tjeckien. Då dessa två länder är duktiga på att brygga öl samtidigt som bilsemestern har ett annat fokus än massa bryggeribesök, tänkte jag att med lite planering kan man ändå få provat lite god öl på vägen.

BerlinerK

Första stoppet blev Berlin där vi stannade i två dagar. Den som tror att det ploppar upp ställen med Berliner Weisse har nog fel, utan i Berlin finns en lokal ”bruksöl”, Berliner Kindl. Lite som vår stor stark, vid en utomhustemperatur över 30 grader slank det ner, helt ok men inte så mycket att orda om den. Utanför hotellet hade Gaffel Haus sin restaurang. Gaffel är en Kölsch (från Köln förstås) och även om många tycker att Kölsch är en tråkig öltyp så smakade det bättre än Berliner Kindl.

kölsch

Det här med lokala bryggeripubar då? Jodå, det hänger lite på begrepp, om det ska vara bryggeri-pub eller pub-bryggeri. Här på Hisingen har tex Sad Robot ett sk taproom, dvs bryggeriet som har bryggning i fokus har även en liten pub. Mycket trevligt. Dessvärre verkar många ställen vara tvärtom, dvs man har en pub dit man släpar in lite koppar.

LB

Jag körde in huvudet i Brauhaus Lemke, tog en titt på deras kopparhög och fick tag i ett par flaskor för att testa dessa hemma istället då jag ville bada med grabbarna i hotellets pool istället.

prague

Nästa stopp blev Prag där vi var i tre dagar. Kan man besöka Prag utan att prova deras pilsner? Knappast, i Prag finns ungefär 22 bryggerier och Tjeckien ungefär 250. Resterna av det första bryggeriet i Prag är från 993 så det är ett ställe för respekt – inga ipor, dipor eller andra apor här, utan lageröl med anor. Missförstå mig ej, jag gillar dessa nya craft-ölen men de platsar inte in bland de Böhmiska åkrarna eller Prags gamla byggnader.

Taina gillar mörk lager, i Tyskland kallas detta för Dunkel, i Tjeckien heter det Cerny. Tyvärr visar Systembolaget sin mörka sida när det gäller den här ölsorten, det brukar ligga högst en sort av mörkt lager på hyllorna i regel Mariestads Dunkel som är inte mycket att hänga i granen.I Tjeckien är detta nästan lika populärt som vanlig pilsner, i alla fall i mataffärerna finns det några olika sorter att välja mellan, dessutom har pubarna både pilsner och cerny i menyn. Så, efter att ha sprungit runt i turistmassan en hel dag tog Taina med sig pojkarna till hotellet med tunnelbanan, medan jag gjorde en snabb avstickare till U Fleku.

u fleku

Vad gör U Fleku så speciellt? Jodå, U Fleku ska vara Europas äldsta bryggeripub från 1499, och de brygger endast en öl, nämligen Flekovsky tmavy lezak, en Cerny som endast kan köpas på plats. Restaurangen är Tjeckiens största med åtta matsalar,en gård och plats för 1200 gäster. Dessutom hade man en liten, trevlig, souvenirkiosk där jag kunde inhandla deras öl så att även Taina, som satt i metron vid tillfället, också får prova detta när vi kommer hem.

fleku hals.jpg

fleku uppifrån.jpg

Köpte även 2dl små ölsejdlar. Man kunde inte märka någon större folkmassa, de hallar som jag tittade in i verkade tomma, men det satt en del folk på gården. Jag fick min öl inom en halv minut så det var definitivt ingen trängsel. När man söker efter lite omdömen om U Fleku på nätet verkar många tycka att det är ett rätt dyrt ställe med många turister, men jag betalade gärna 76 kr för en 75cl flaska med patentkork att ta med mig hem. En liten känsla av lyx tycker jag är värt efter allt bilande, särskilt när priset är likt en billig vinflaska här hemma. Ölen var dessutom riktigt god, och det bör den också vara då man brygger endast en sort och har gjort detta väldigt länge.

urqq

De flesta ställen i stan serverade Pilsner Urquell i fat. Jag vet inte om det är en vanföreställning men det känns att den Urquell som jag beställer i fat i Prag är mycket godare än flaskölen hemma. Den här gången hann vi inte köra till Plzen för att besöka bryggeriet, men vi hade ett litet bryggeri med tillhörande pub och ölhall i källaren nära hotellet, Vinohradsky Pivovar (i för sig, med Prags utmärkta metro är alla ställen nära).

vinoh

Stället var trevligt, man hade skiljt restaurangen från bryggeridelen med glasfönster så man kunde ändå kika in och se bryggeriutrustningen.

vinohh

De hade pilsner med olika alkoholhalt, Vinohradska 11 (4,2%) och Vinohradska 12 (4,8%), en Jantarova 13 (5,0%) med karamellmalt samt en APA 12 (4,8%). Pilsner bryggdes av golvmältat malt, nummer 12 var lite mörkare än 11. Här skämdes vi inte att dricka APA i tjeckien, utan den var ett trevligt break från all pilsner.

taina

Priserna var trevliga, en 1/2 liter sejdel pilsner för 44 Kc, dvs 18 kronor, och maträtterna var också bra prissatta. Puben har öppet till midnatt sju dagar i veckan, och man kan köpa med sig öl i 1,5 liter PET-flaskor, så vi har med oss lite minnen från stället. De har sk ”Öron” till sina PET-flaskor så dessa är enkla att bära med sig, finurligt.

vinohra

Sista stället att besöka i ölärenden i Tjeckien kom lite oväntat, vi körde redan mot gränsen och tillbaka till Tyskland när vi fick för oss att äta i Restaurace Republika, Chomutov. Vi hade några hundra kvar i Tjeckisk valuta och ville bli av med dessa. När jag sa att jag inte kunde dricka öl, då jag körde, så hade de förstås en alkoholfri öl att erbjuda, och, självklart, ett helt bryggeri i källaren, Karasek a Stulpner. Känns lite att varje ställe i Tjeckien har eget bryggeri, skulle inte bli förvånat om jag fick tanka bilen i en kombinerat bensinmackbryggeri. Ölen var riktigt god, väldigt maltig och lättdrucken, klart bättre än de alkoholfria varianterna som finns på systemet. Maten var minst lika god, väldigt mört baconlindad kalvkött med potatiskroketter, åter igen till priset av nån slags hamburgare här hemma.

gomm3

På hemvägen övernattade vi i ett gammalt slott i Wasserburg Zu Gommern, Tyskland. Självklart hade de et eget bryggeri från 1993, Gommeraner Burgbrau. De hade två öl i ”standardsortiment”, en helles de kallade för Gold samt en Dunkel. De var helt ok, varken mer eller mindre.

gommern

Det som var intressant var att de hade en Doppelbock, ”Gommerator” samt några säsongsöl på listan. Dessvärre verkade det inte vara säsong för någon av dessa så vi fick nöja oss med en helles och en dunkel. Maten var som ölen, helt ok men inte mycket mer i allafall när man ser på Michelin-klistermärket på dörren.

ölgris

Avslutningsvis var det en jättetrevlig bilsemester som gick att kombinera med lite öl från två stora ölnationer tillsammmans med god och oftast bra prissatt mat.

metro

metro 2

zelivskeho

Lite bilder från Prags metro att avsluta historien med.

Förkultursbock

Det har blivit mindre och mindre bryggningar med flytande jäst den sista tiden. Det finns dock två favoriter av flytande jäst som jag föredrar framför torrjäst: Wyeast 1332 till Brown Ale och White Labs WLP 833 till alla slags Bock. Det går åt en del jäst till att brygga alkoholstarkt öl, särskilt lager, så nu tänkte jag använda mig av en vanlig Bock som ska bli en jätteförkultur till en Doppelbock.

I praktiken innebär detta att jag gör först en 2,5 liters förkultur #1 med två påsar WLP 833 jäst, som under två dagar ska förhoppningsvis föröka sig från ungefär 200 bilj celler till 550 bilj celler. En Bock kräver ungefär 500 bilj celler så det blir alldeles lagom. Är dessa siffror att lita på? Ingen aning, antagligen är det väldigt mycket gissningar men för mig ger det en aning om man är på rätt väg.

När sedan Bocken är klar ska jag återanvända jästen som blir kvar i botten som en slags förkultur #2 och hälla i 23 liter Doppelbock som ska bli väldigt alkoholstarkt. Åter igen, dessa är väldigt mycket uppskattningar, tummen och pekfinger – är 25% procent av bottensatsen humlebös och döda jästceller borde 3,5 dl kunna ge Doppelbocken sina 750 bilj celler som behövs. Utan någon som helst förkultur hade jag behövt 8 paket jäst till D-bocken vilket hade blivit otroligt dyrt, Nu ska två paket ge mig en vanlig och en 2X bock. Ofta när man gör förkulturer strävar man efter att ha en rätt alkoholmild vört, ofta siktar man på OG 1.035-1.040 när man ska syssla med förkulturer. Så det här blir lite av en testbock.

Stirplate med kylklamp

Det har varit så varmt i sommar att jag har haft en kylklamp till hjälp att hålla temperaturen lagom för förkultur #1.

maltsäckar

Jag har laddad på med en massa malt och ska krossa malten kvällen före samt sätta Grainfathern på timern för att inte bränna bort hela dagen med bryggningar, det är ju sommarlov och varmt ute.

Enkelbock

Inte så mycket att orda om receptet, lite stark kanske men jag tänkte göra en 20 liter batch istället för 23 och fylla på med lite extra lakvatten vid behov för att komma ner till 7%. En vanlig Bock ligger på runt 6-7,5%, Doppelbock tar över vid 7% och går att hitta upp till 10%. Nu såg jag att Perle-humlen som vi har hemma har en något lägre alfasyra än den som finns i receptet ovan så jag får kompensera lite.

IBU

Ökar jag humlemängden till 32 gram Perle (6,6%) blir beskan 23 IBU istället. Som hembryggare har man mycket friheter, ibland vill man vara så typriktig som möjlig för att vid nästa bryggning köra med alla slags frukt och essenser. Den här gången vill jag sikta nära en gammal, klassisk bock med beskan runt 24 IBU och färgen nära 35 EBC.

bockbok

Hamnade lite under beräkningarna vad gäller OG, dvs 1,064 / 1,068 (nykalibrerad refraktormeter / hydrometer) men för mig gör det absolut ingenting – det är fortfarande inom stilen för Bock, och eftersom denna är mer som en förkultur till en Doppelbock får de två bockarna gärna skilja sig år en del.

Har upptäckt tidigare att refraktometern/hydrometern skiljer sig en del fast båda har blivit kalibrerade. Refraktometern kan jag ju inte använda efter att jäsningen har kommit igång så jag håller tummarna för hydrometern.

Med dekoktionsmäskning hade det antagligen blivit lite högre OG, men nu fick det bli vanlig stegmäskning med alfa- och beta-amylase samt utmäskning. 19 liter i jäshinken inklusive en skvätt förkultur.

1,016 efter primärjäsning, återstår att sekundärjäsa en månad i kallt. Valde corneliusfat med spunding valve för detta så ölen fick plats i frysboxen som håller 3-4 grader. Det blir en Bock på ca 6,6%, och jästslurryn gick till Doppelbocken.

Bockkran_redigerad-1

Vet inte om alla förstår Göteborgshumör, men jag lägger in bilden på bock-kranen som jag tog för några år sedan i etiketten, samt bock-ar av lite checkpoints.

South African Mix Dipa

Igår var det bryggdags efter flera veckors paus. Det har varit lite knepigt med jäskylslogistiken nu när det är så varmt ute, så vi behövde flaska lite för att frigöra lite fat/utrymme i kylen.

Sydafrikanskt humle var väldigt populärt för ett par år sedan, speciellt en sort som heter Southern Passion. Numera är den nästan omöjlig att få tag i. Om jag har förstått det rätt så var det först något med EU och Sydafrika som gjorde att den fanns endast i Norge, och att det är numera en större koncern som äger plantagen och behåller humlen själv. Hursomhelst, några Bryggselv-affärer i Norge har lite humle kvar om det skulle vara intressant.

Vi hade ingen Southern Passion kvar, däremot låg det några påsar experimenthumle XJA 436 och Southern Promise kvar (har även lite Southern Aroma, tänkte prova göra pilsner av det nån dag). XJA 436 har aromer av citrus, passionsfrukt och apelsin, ingefära och barr. Den finns faktiskt tillgänglig hos Bryggbolaget vid skrivande stund för den som vill testa. Southern Promise är en mer jordig korsning mellan Southern Brewer och vild Slovensk humle. Så den får bli vår bitter- och aromhumle.

De här räcker ju inte till en DIPA så vi får mixa lite och ta in Nya Zeeländsk Nelson Sauvin och Amerikanskt Centennial för att fylla upp humlemängden.

recept

Glömde skriva i receptet, men vi använde oss av lite kalciumsulfat, kalciumklorid och mjölksyra. Även lite protafloc och jästnäring fick åka i.

Nu råkar jag ha en Youtube-favorit vad gäller Grainfather-bryggningar, nämligen David Heath. Han har haft riktigt bra tips vad gäller ölsorter som Berliner Weisse, dubbelmäskning av Imp stouter osv… I en video tar han upp lite tips på hur man får ut mer av sin mäsk. Jag har känt att efter en mängd malt verkar inte bryggverket ge mycket mer i SG, utan man får antingen kompensera med spraymalt eller öka koktiden. Så nu körde vi med 6,57kg malt men jag hällde i risskal för att luckra upp lite samt stoppade pumpen mitt i mäskningen. Då öppnade jag upp toppenplåten, rörde om rejält i mäsken samt fyllde på med ytterligare risskal.

maltbädd

På med plåten igen, och mäskningen fick fortsätta.

GF Lock

Hjälpte detta att få upp bryggeffektiviteten?

Nu påverkas effektiviteten en del av volymen som man får ut, och med 500 gram humle är det inte lätt att få med så mycket vätska som man vill in i jästunnan (som den här gången fick bli Fermentasauriern). Men, beräknat OG låg på 1,065 och vi lyckades komma upp till 1,070. Det skulle innebära att vi kunde skära ner maltmängden ytterligare och ändå få en fin DIPA. Nu får ölen jäsa några dagar innan det är dags att torrhumla.

2018-08-03 Idag var det dags att torrhumla. Jag hade nog inventerat lite fel, hade tänkt att torrhumla med 100 gram XJA resp Nelson Sauvignon, men Nelson var slut. Var lite frestat att skicka i Citra istället, men det fick räcka med XJAn. Slängde i lite sockerlag också och bytte till spunding valve på Fermentasauriern. Tänkte att det ska jäsas lite till och trycksättas naturligt med CO2.

2018-08-06 Dags att flytta ölen till fat. Hade tänkt att torrhumla lite länge, har dock inte riktigt tid med detta just nu utan för över från Fermentasaurus till fat och låter den efterjäsa lite med spundingvalve ikopplad och i rumstemperatur. Nu har jag haft flytkropp både i fermentasaurus och i Corneliusfatet. Tänkte helt enkelt att skippa kallkraschen utan ha ölen drickklar under en sk kallkrasch, dvs medan all bös lägger sig i botten. När jag provade systemet med Clear Beer Draught System med en lager märkte jag att det låg lite jäst o proteinrester i botten av fatet, men att ölen hann inte bli särskilt klar. Tror att den kommer bättre till sin rätt så här, i en DIPA med mycket humlebös.

fermenta

Ser ju mer ut som apelsinjuice än öl,,,

Juice fermentor

Bavarian Lager

Gårdagens bryggning blev riktigt sent, var klar efter midnatt. Jag orkade inte riktigt vänta på att vörten skulle kylas ned till 11 grader, utan pitchade in jästen redan vid 18 C. Googlade lite och enligt White Labs är det inga bekymmer att pitcha lagerjäst lite varmt. Så nu kunde man sova tryggt.

Det blir gärna lite stressigt med lagerbryggningar, strävar nämligen efter att brygga två satser i sträck för att kunna använda jäskylen optimalt, Helst ska två jäshinkar få sina diacetylraster samtidigt. Därför sattes Grainfathers timer på värmning på morgonen så mäskvattnet är klart när man vaknar.

delay

Hade man nu vaknat själv så hade det varit ännu bättre. En solig söndag är ingen bra bryggdag, därför ville jag komma igång tidigt. Först var tanken att brygga en tjeckisk pilsner igen, men eftersom vi hade tyskt humle och jäst hemma tänkte jag prova om man kan byta ut dessa, köra gamla vanliga maltschemat och ändra namnet från Bohemian till Bavarian.

maltnota

Förhållandet Pilsner/Carahell är den som vi brukar ha i våra tjeckiska pilsner, men jag drog ner maltmängden med ett halvt kilo till 4,75. Det känns att jag får ut rätt mycket kräm ur malten sedan jag började krossa själv (eller så vill jag tror så i alla fall) och vill gärna ha en lite lättare öl till sensommaren. Lite kalciumklorid för maltsötman, 4-5 ml mjölksyra för att få en optimal pH på 5,2. Kloriden hade man nog kunna hoppa över. Carahell har ju sötma och maltighet.

malt

Kokvolym 28 liter, Pre-boil densitet 1,045 (1,043 enl beräkningar).

lakvatten.jpg

Saaz-humlen byttes ut till Tyska Hallertauer Mittelfrueh, istället för 3% alphasyra i Saaz har dessa 4,4%. Öl av Helles-stil ska inte vara för beskt, jag skulle haft i 90 gram humle i början men eftersom de säljs i 100 grams förpackningar så fick alla åka i. Detta ger en beska på 22 IBU vilket är rätt lågt men ändå inom stilen för en sydtysk öl.

21 liter i jäshinken och stranden väntar.

2018-06-27 Efter att ha varit på stranden resten av dagen efter bryggningen, upptäckte jag nästa dag att jästen som var på rehydrering var kvar på diskbänken!!! Lite panikartat, utan att tänka om, slängde jag i 34/70 jästen i jästunnan. När det sedan inte har hänt något på två dagar (ja, jag vet att lagerjästen kan ta lång tid på sig) fyllde jag på Mangroves M84 jäst, så det kanske blir tjeckiskt ändå. Jag ville inte vänta längre då det snart är dags för diacetylrasten för den andra ölen i kylen och dessa vill jag köra samtidigt.

Det är otroligt vad en liten miss i koncentration kan orsaka, facit får vi om 4-5 veckor.

2018-07-05 Efter en lång väntan på diacetylrasten kunde vi konstatera att temperaturstyrningen gick aldrig till 16 grader. Jag skrev tidigare om problemet med min programmerbar inkbird. Nu verkade som om temperaturen inte hoppade över till nästa steg. Nåväl, Taina var hemma så hon fick ställa upp tempen manuellt. Diacetylrasten blir väldigt sen, men det värsta är att jag kan nog inte lita på temperaturstyrningen riktigt, eller har missat nåt väsentligt i manualen. Har länge funderat på att skaffa en hydrometer som man kan följa via datorn var man än befinner sig (tilt), men frågan är vad det gör för nytta om man inte vet vad termostaten hittar på nästa dag. Resultaten av den här bryggningen blir intressant att se, planerar redan kommande lagerbryggningar.

2018-07-27 Igår var det dags att tappa ölen i fat. Jag använder ingen gelatin för att bli av med grumligheten i öl, och nu är våra kylar upptagna så det blev ingen jättekallkrasch den här gången. Så, då passade jag på och införskaffade en Clear Beer Draught System från humle, 499 kr. Iden är enkel, en flytkropp och slang som gör att man suger lite under ytan. Medan jäst- och proteinrester åker ned mot botten under tiden ska man få klar öl från toppen under tiden.

IMG_1568

I paketet ingår ett kortare stigrör, silikonslang och flytkropp. Med 22mm nyckel byter man ut stigröret på nolltid. Man ska även kunna köpa ett humlefilter anpassat till det här systemet också om man känner för detta. Tycker dock att priset var lite i överkant redan med basvarianten så filtret får vänta.

IMG_1569

Beklagar bildkvaliten, det är inte meningen att använda mobilkameran alls i bloggen men jag upptäckte att minneskortet i kameran innehåll en massa bilder som lämnats kvar så det fick bli mobilen istället.

Med Fermentasaurus Kolsyrekit ingår det faktiskt något liknande. Tänkte prova detta också så småningom och se om det fungerar lika bra. Återkommer lite längre fram hur ölen blev till slut.

Bohemland After Dark – som blev nåt annat

Förra sommaren var vi i Kroatien och hittade en billig mörk lager som fungerade utmärkt som måltidsdryck. Efter det har jag varit på jakt efter någon lättdrucken, mörk europeisk lager. Cerne är mörkt på tjeckiska, dunkel på tyska. Tyvärr har jag inte fastnad på någon av dessa som finns på systemets standardsortiment. Vad har en kroatisk mataffär vid en semesterort som inte vi har? Jag har mina åsikter om systemet och dess sortiment men utvecklar inte dessa här.

I våras när jag blev intresserad för dekoktionsmäskning i samband med att jag ville göra lageröl på olika sätt hittade jag lite tips om mörka lager. Även om Doppelbock är min favorit ville jag brygga något lättdrucket men lite mörkare till sommaren. Boken Lager hade en version på en ganska typisk lager på ca 5,1% med tjeckisk Saaz-humle och dekoktionsmäskning. Den stora skillnaden var att man hade använt golvmältat Böhmisk ljust malt som bas, men bytt ut hälften av detta till golvmältat Böhmisk mörk malt. Dessutom toppade man med lite Carabohemian för munkänsla och maltighet samt Carafa III för färg och smak. Detta lät ju perfekt, dessutom hade min dekoktions-specialist Jonas blivit varm i kläderna vad gällde att dra ut dekoktioner medan jag skötte huvudmäsken.

Ibland blir inte livet (eller bryggningen) så enkelt som man har tänkt sig, så när jag i början av april skulle hämta dessa från butiken så var det mesta färdigkrossat och paketerat åt mig, men den mörka golvmältade var restat. Så nu har mina färdigkrossade malt väntat några månader på att komma till nytta, (jästen som var flytande fick jag använda till annat) och det känns som att malten inte är på gång ett tag. Hur länge färdigkrossat malt håller sig fräsch vet jag inte, men det börjar bli dags att mäska in detta och gå vidare.

Det var nog det här bekymret med färdigkrossat malt hemma som fick mig att investera i en maltkross, nu kan jag beställa hem malt varannan månad och krossa de ett par timmar innan bryggning. Det ger mig friheten att fila på receptet in i det sista.

Skillnaden jämfört med april är att Jonas som brukar hjälpa till vid dekoktioner är till sjöss, Taina jobbar på dagarna och det är sommarlov. Då känns det rätt att hoppa över dekoktionen och köra med en vanlig stegmäskning istället. Då slipper jag vara på två platser samtidigt.

För att komma runt de saknade två kilon Böhmisk mörk malt ersätter jag dessa  med två kilo vanlig pilsnermalt/lite munchnermalt. Det får bära eller brista helt enkelt.

Hochkurz-mäskningen hoppar över proteinrasten:

(Proteinrast 52 C i 30 minuter)

Beta amylase 64 C i 30-45 minuter

Alfa amylase 72 C i 30-45 minuter

Utmäskning 76 C i 10 minuter

Vid dekoktionsmäskning hade jag hållit temperaturerna stilla kortare, typ 20 minuter då en tredjedel av mäsken hade varit i kastrullen en del av tiden. Då hade det ändå blivit långa mäsktider totalt. Eftersom det är ändå lite golvmältat malt med kan man köra på med en kortare proteinrast, tex 10 minuter.

Vad gäller jästen så fick jag förbruka det som jag köpte in i april, men jag la undan lite av dessa vid förkulturen som jag odlade upp och sparade i kylen. Dessutom köpte jag in ”färsk” jäst och gjorde en treliters förkultur av dessa.

jästen

Vad gäller finliret med specialmalten, så använder en del litteratur sig av en färgskala som heter Lovibond. Här i Europa använder vi oss mest av EBC , European Breving Convention. Ljust öl har ett långt värde och svart öl kan ha över 100 EBC. Dessutom finns det SRM som är ungefär halva EBC. Som tur finns det olika räknare på nätet som räknar ut värden åt en. Så Carafa III har ca 470 Lovibond motsvarande ca 1250 EBC. Lite som brun utan sol med andra ord.

Enligt Beersmith kommer ölen att ge en färg på 60 EBC, dvs 30 SRM. Mörk Tjeck ska ha EBC 28-69 som riktvärden så det borde bli lagom mörkt. Om jag tillsätter det Munichmalt som jag har hemma, 750 gram med EBC 12-18 kommer inte färgen att ändras något nämnvärt. Detta kan dock ökan maltigheten och maltsötman lite då vi får utesluta den mörka pilsnermalten (som hade EBC 12-20). Det är ju smaken, inte färgen som är det viktiga.

Tillverkarna brukar ha rätt mycket data över malten, och Weyermann har dessutom ett fint aromkarta över sin Munchermalt.

Muncher

Jag har sett att tidningen Hops använder något liknande för att beskriva ölen, tex rostighet, fyllighet, beska osv…det funkar rätt bra för oss nördar. Systemet har ju ett enklare system, och de flesta nöjer sig säkert med vetskapen att Falcon Export passar bra ihop med grönsaker och fisk. Så om jag ska cykla till ett åker för att nalla kålrötter vet jag vilken öl passar mig bäst.

2018-06-23 Dagen efter midsommar och bryggdags. Det var meningen att köra igång bryggandet direkt på morgonen, men det var helt enkelt omöjligt att strunta i den fina sommarnatten och lägga sig tidigt. Om det beror på att det blev några öl på kvällen, eller om jag har kvar förhoppningar om varma sommarkvällar när ölen är färdig i augusti så skrev jag ner maltschemat något för att få ner alkoholhalten på denna.

notan

Det blir en lång koktid på denna 23 liters batch, totalt ska jag använda 90 gram Saaz humle, vid 110, 100 och 5 minuter, 30 gram vardera. Koktiden sätter jag till två timmar, vilket är högre än jag brukar ha. Det blir 10 gram humle över i påsen, överbliven Saaz humle samlar jag in och låter oxidera för framtida Lambikbryggningar ibland. Nu handlar det dock bara om tio gram så de får åka med resten av humlen.

Efter lakningen fick jag en densitet på 1,048 (beräknat 1,045) och 29 liter vätska (beräknat 28 liter). Detta ger en effektivitet på 90,3% vilket är väldigt bra. Original Gravity hamnade på 1,055 och 23 liter i jäshinken. Återkommer om ett par månader när ölen har jäst färdigt.

2018-08-04 Hur blev ölen då? Jag har kanske dömt ut ölen på förhand pga trassel med den saknade maltsorten, så jag tyckte att den inte hade den maltighet som jag hade förväntat mig. Men, som en sommardryck fungerar det bra.

Boh after dark